Vi söker frigörelse
Hej hallå,
och, kom igen, är det inte ganska uppenbart? Att kvinnor som attraheras av män eventuellt söker sig till den otillgängliga individen, den som alltid väljer livet före henne, beror nog mycket på att hon attraheras av den frihet som hon förnekas. Den onåbara mannen som följer en dröm, eller har en passionerad strävan efter nått mer (kanske även något som plågar honom?), och som ständigt respekteras och beundras. Han blir symbolen för livet hon inte får, och en eventuell livlina för att ta sig över det partiarkala stupet som står mellan förtryckt och förtryckare. Tänk att få drivas av sin egen passion och ses som en ultimat protagonist i sin egen livsdramaturgi. Tänk att få vara Den som är Det, som får definiera människan.
Maximus, Jack Sparrow (?), Snusmumriken, William Wallace, Aragorn, Batman, Jesus, Amerikanska presidenter (?), Brad Pit och Johnny Depp, och kanske George Clooney (to each hens own), Robin Hood, Paradis Oskar, Tommy Shelby, Gunwald larsson, Roland Deschain (Från The Dark Tower), Don Draper..
Vem är hon då? Ofta en kropp till för att behaga någon annan, ett sinne kantat av minor av skam och tvivel. En potentiell ledare, kreatör eller geni som måste prestera tio gånger så hårt för att få hälften av bekräftelsen. Hon är en hon, en kvinna född att aldrig få uppleva den frihet som är hans födslorätt.
Ville bara säga det. Tack och adjö.

En sån där blablablabudget, du vet

Everything's just like...(acts out juggling)...floopy




Hej här kommer fyra bilder på lockiga frisyrer




Omogna bananer och elakheter


Det mänskliga psyken - revealed

Plus att jag har en strålande självinsikt

The art of dejting


Adjöss!
Vi skapar en traumatiserad generation
För ikväll blev det bara ett mejl till utrikesministern i ett desperat hopp om kunna göra skillnad.
Mejlet:
Vi skapar en traumatiserad generation
Det finns krig med stridande parter där diplomatiska och fredliga samtal kan leda till ett upplösande av konflikten. Det finns bråk mellan barn på dagis som kan upphöra efter ett pedagogiskt samtal tillsammans med en medlande förskolelärare. Men det finns också företeelser såsom den i Palestina. Israel som är en av världens största militära nationer ockuperar Palestina och systematiskt inskränker det palestinska folket. Men vänta, vi har bara börjat. De har under decennier mördat oskyldiga människor för att vinna mark och resurser. De har medvetet skjutit mot palestinska barn, bombat sjukhus och dagligen terroriserat palestinska medborgare i deras vardagliga liv. Det finns inte tillräckligt många ord eller bilder som kan beskriva hur ett liv i Palestina vore om man inte är en av dem som dagligen lever i terrorn.
Jag skriver i desperation. Jag skriver i tårar och med svår andhämtning. Om min medmänniska skulle fara offer för ett våldsattentat på gatan hade jag sprungit ut, lagt min jacka som kudde under huvudet, stoppat blödningen med mina bara händer och omfamnat denna i ett försök till att trösta djup skräck. Jag kan inte springa ut på gatan på Västbanken eller Gaza för jag bor på Västra Långgatan i Sundsvall, men min instinkt är densamma. Den som man kallas för empati, solidaritet och medmänsklighet. Eller kärlek.
Min låtsaspappas mamma var med i en bilolycka när hon var ung och fick aldrig berätta om det för någon. För något år sen smög det fram en sen kväll och hon brast i gråt och återupplevde den fasa hon kände den kvällen hon kröp ut bilen på en isig gata i Norrland. Det vi skapar nu i Palestina är en traumatiserad generation som kommer behöva många långa nätter att gråta ut för att kunna leva på riktigt. Ett slut på ockupationen skulle innebära att den helande processen skulle kunna börja och någon gång skulle dessa barn och ungdomar få ro, och livsglädje. Och ja, jag säger vi. För vi är alla medskyldiga så länge Israels förtryck får fortsätta. Vår frihet är ingen frihet värd namnet utan den av Palestiniernas.
Den normalisering av militarisering som sker då Israels övergrepp accepteras påverkar hela världen. Om ett så långvarigt och brutalt förtryck får fortgå, har vi då inga garantier om trygghet och frihet?
Det är akut. Det är ett akut läge just nu. Jag tror att du är medveten om situationen. Jag tror alltså inte att du är en ignorant eller lurad person, utan faktiskt har tillgång till ett direkt informationsflöde från ockupationen och därmed vet hur den ser ut. Förtryckare, och förtryckta. Vi är många som agerar, som ställer oss på gatan och berättar palestiniernas historia, som bojkottar Israel och som förenas i solidaritet med det Palestinska folket. Varje enskild människa kan organisera sig och sprida ordet och genom att fler ansluter sig desto större press kan vi sätta på Sveriges regering. Det vi gör kan göra skillnad, men det kan bara göra riktig, långvarig skillnad om det lyckas få de ledande i landet att ta en ställning och agera också. Så nu är det er tur.
Det går att få ett stop på dödandet. Vi står här med lösningen men utan medel att kunna göra något. Det är nationer runt om i världen som uttryckligen måste uttala sitt stöd för de förtryckta palestinierna och inleda en nationell bojkott av Israel. Det är bara feghet eller egna vinstintressen som skulle kunna stå i vägen för ett sådant ställningstagande, och om så är fallet, må så vara. Finns det en strimma av medmänsklighet på mottagarsidan av detta mejl så antar jag att en bojkott mot Israel hade påbörjats redan.
Men när dina nära och kära blir sjuk så faller du på knä ändå, oavsett om du är en rationell människa som viftar med vetenskapens fana. Jag kommer vara en av dem som dansar barfota på kullerstenarna i stan dagen då ockupationen upphör, Gaza och västbanken återförenas och Palestiniernas frihet är säkrad..
I hoppfull desperation,
Elin Morén

Hand i hand i bastuklubbarna och skatteparadisen
Ska försöka formulera vad jag känner, men en av känslorna är ilska vilket gör det svårt att samla tankarna och uttrycka sig väl. Utöver att lacka ur och vilja slå på saker, så blir jag också fruktansvärt skamsen, ledsen och orkeslös.
Att bli matad med bantingskurer, träningsformer och kläder som håller in magen/låren/rumpan på rätt sätt är vardag. Ofta reflekterar jag inte så mycket över det, kanske fnyser till på en bra dag, kanske kollar lite närmare på hur det skulle funka på en dålig dag.
Just idag så dök denna upp (bilden nedan) i mitt facebook flöde. Funderar först på om det är ett skämt (på grund av de udda versalerna ".. Konstiga Frukten Som Bränner.."). Så när man inser att det inte är ett skämt så slås jag av tre saker. Först nått i stil med ”Vafaaaan???”, och sen viljan att klicka på länken och veta mer, vilken direkt följer av skam. Skammen över sig själv och sin "fåfänga"( följt av mer "vafaaan" över att de kan få mig att må så dåligt över mig själv).
Viljan att vara en smal och vacker tjejer är så himla stor. Så är jag feminist, instruktör i självförsvar och ordförande för ett Ung Vänster distrikt, jag om någon ska väl vara fri från samhällets normtryck om någon! Men det är jag inte. Jag står i underkläderna framför spegelbilden mången morgon och betraktar mig själv. Den stora, platta rumpan, bristningarna på höfterna, de små brösten. Sträcker upp armarna och vrider mig i en pose. Ja, lite bättre, men aldrig tillräkligt bra. Framförallt aldrig tillräkligt smal.
Jag vet ju att det är samhällets och könsmaktordningens ideal som härjar i mitt huvud. Men jag vet också att ingen står utanför systemet så länge det består. Inte hon, inte jag och inte ni. Skammen är en inbyggd mekanism i detta system, men den finns där även om jag är fullt medveten om det.
Kapitalismen utnyttjar kvinnoförtryck och kroppsfixering för att mjölka pengar, och det är otroligt effektivt för jag kommer aldrig att bli nöjd med mig själv så länge vi lever i ett ojämställt samhälle där tjejer värderas utifrån ytliga faktorer och vår ohälsa ökar. Kapitalismen har inget ”snällt ansikte” (kära FI supporter) har aldrig haft och kommer aldrig att ha. I kapitalismens DNA ligger rasism och kvinnoförtyck, för ett kapitalistiskt system är lika med vinst före välfärd, arbetsgivares profit före rätten till heltid och klädföretagens kroppsretuschering före unga tjejers självkänsla, och tjänar därför på ett kvinnoförtryck. En röst och ett engagemang blir plötsligt rätt tafatt om man inte erkänner den kopplingen, för ett upplösande av könsmaktordningen inom en frodande kapitalism ser ack så mycket mer fjärran ut än i en kamp som är lika delar feminism och socialism.
Vi kan peka på strukturer och bryta normer tillsammans, hitta forum där vi kan få fula oss eller bara slappna av och se ut och vara hur vi vill, och det är skitbra. Helt jävla underbart.
Men vi kan inte nöja oss med det, jag vill kunna känna så hela tiden, alla dagar och timmar och minuter av mitt liv! Vi måste trappa upp kampen om rätten till våra kroppar och sparka mot patriarkatet och kapitalismen som strosar hand i hand i bastuklubbarna och skatteparadisen. Jag är övertygad om att ett samhälle fritt från förtryck är ett lyckligare samhälle för alla, så sluta att armbåga dig fram bland dina gelikar utan lyft näven ur fickan. Håll huvudet högt! Det nalkas en tid av förändring, så länge vi är många som sluter upp. No freedome til we're equal.

No freedom 'til we're equal
Säkert! är från de jämtlänska skogarna precis som jag. Att man kan växa upp i en förort till östersund och börja skapa musik som nu spelas över hela landet trodde man knappt var möjligt. Det känns inte riktigt som man har världen för sina fötter när man går på ett praktiskt gymnasie i glesbygdslänets enda stad. Allt känns rätt så fjärran och man kände väl aldrig att man hade nått att komma med. Men Annika Norlin kan sätta ord på den inladsödmjukheten inför livet och den tjejångesten som följer med att leva i ett patriarkat. Jag vill bara skaka hennes hand och säga tack för alla de tårar du har låtit mig fälla, det behövdes.



Slutat knyta näven i fickan
I was dancing the whole way home


Going back to my roots #mimms50











No freedom 'til we're equal, damn right I support it

Ut i kylan finns mina vänner
Samhället har hårdnat. Människor ställs emot varandra som konkurrenter i en allt fientligare värld, var man och kvinna för sig själv och inget till övers för den som råkar falla mellan stolarna. Faller mellan reformer, nedskärningar, utförsäljningar och omstruktureringar. "Vi jobbar på det. Även om det inte märks nu, så jobbar vi på det". Säg det igen med ett ursäktande smil när du inte sitter bakom rektorsbordet utan står i elevens skor. Hon som får leva med hånfulla rop efter sig dag efter dag efter dag i skolkorridoren. Neger. Vi jobbar på det. Sverige jobbar, Reinfeldt.
Klassklyfterna ökar och glider isär. Som två isflak i kastströmmar, med några få som vräker ut sig på det ena flaket och alldeles för många som trängs på det andra, rädda för sitt liv.
En arg lapp på mataffären som utmålar alla tiggare som tuberkulosförpestade bluffmakare. Ett etiskt register över romer hos den skånska polisen. En butiksägare som häller vatten över tiggarkvinnan utanför sin hemköp. Hundratals papperslösa som jagas som skabbrävar i tunnelbanan. Otaliga familjer som får avslag på sin ansökan om asyl. En svart man som blir utslängd från pubben för att "såna som han" inte är välkomna där. En kvinna i slöja blir misshandlad på öppen gata. Detta är inte enstaka, tragiska "incidenter" och sker inte i ett vakuum. Detta är vad som händer i ett land som styrs av vinster för de redan rika. Detta är alliansens Sverige, nyliberalismens föregångsland.
Kan du fortsätta att vända bort blicken? Din tystnad och passivitet är en förutsättning för högerpolitik som banar väg för motsättningar, utanförskap och främlingsfientlighet. Högern tjänar på att du tittar bort och låter syndabocken bära skammen själv, men ska vi klara oss i land på detta ostadiga isflak kommer vi behöva sluta samman. I en samhällsdebatt som avhumaniserar människor med viss bakgrund eller etnicitet så är det kanske lätt att blicken flackar. Men det är dags att se varandra i ögonen och där finna samma längtan, hopp, åtrå, svagheter och glöd som vi alla kan bära på. Där ska vi mötas och där ska vi samlas, och i solidaritet ska vi förändra. Det är dags att du organisera dig och kämpar för ett samhälle fritt från förtryck.
Ung Vänster har initierat en solidaritetsaktion mot rasism mot Romer, en folkgrupp som ständigt smutskastas. Vi måste ta hat mot Romer på allvar, visa ditt stöd på vår fb sida. Gilla, lägg upp en bild och dela! #solidariteti


Cuz I depend on me

Och på lördagen hade vi Distriktsårskonferens i Västernorrland som var jättepeppig och fin. Bra diskussioner, bra verksamhetsplan och en fet styrelse vald. Har inte varit såhär Ung Vänster pepp sen jag gick med tror jag, skönt med nytändning! Times they are a-changing <3


Får jag kärlek om jag visar mer klyfta?
Gilla Strippfritt på facebook and join the feminist revolution! #strippfritt



I dreamed that god would be forgiving

När jag ser dej ser jag eld i dej
Men så kollar man på vardera sida och där star systrar och kamrater som inte bara delar färden utan också delar skratt och gråt tillsammans med en själv. När man lyckas vinna mark eller då någon i följet faller bort.. Man slänger ett öga över axeln och ser att vägen är proppfull av tappra kämpar som inte kommer ge upp och som inte kommer låta dig ge upp. För vi är påväg mot någonting som kommer vara mödan värd, för att säga en underdrift, hehe. Det kommer vara värt allt, tillslut. Och viker sig knäna på dig eller mig, så är det minst två nävar där att dra oss upp igen. För vet ni vad? Tillsammans är vi starka. True story.

Do you think flattery will keep you alive?
While some might be intimidated by your strength and power, your abilities give you the courage and ability to face even the toughest situations. Whoever has you for a friend is lucky indeed.
