Denna bild av den hederliga och världsvana mannen har såklart också en code, har principer och agerar utifrån dessa. Vilket också gör att han inte raggar på dig, tafsar på dig eller spanar in dig på ett kränkande vis, jo antagligen, men märkbart mindre än snittet. Fysiska relationer och romantik är sekundärt och mångt och mycket ointressant för den som har en gudomlig strävan efter att bemästra livet och världen. Så skönt, tänker hon, att inte bli sexualiserad! Så när han väl kärar ner sig så blir den romansen episk.

Vem är hon då? Ofta en kropp till för att behaga någon annan, ett sinne kantat av minor av skam och tvivel. En potentiell ledare, kreatör eller geni som måste prestera tio gånger så hårt för att få hälften av bekräftelsen. Hon är en hon, en kvinna född att aldrig få uppleva den frihet som är hans födslorätt.

Ville bara säga det. Tack och adjö.

 

 

 

 

Vi tar en sväng in i nätdejtningens baksida igen, va?

 

 

Vill man vara hyfsat cool? Känner mig neggad. Sen ba, vad skulle jag göra med en budget. Ja du, jag skulle väl bifoga den som bilaga A till filen "livspusslet.pdf" och låta det vara ett levande dokument. Eller nä förresten, skulle nog göra blablabla ändå.

 

 

 

 

 

 

Jag har så länge dröm, undrat, fantiserat, om ett rådhårigt krull, riktigt poof, ginger fro. Alla ba "ja gör det!" och jag ba... driver ni med mig eller är ni seriös? Kom igen, bring it, ska jag perma, i så fall vilken typ? Detta är det mest innehållsrika inlägget i Fabians Skarps ärofylda historia.

 

 

 

Jag vill inte att ni ska tappa tron på mäsnskligheten, men var berädd på att den är ganska ugly till och från. Tror dock att förändring är möjlig och ser possitivt på framtiden, feminismen kommer segra. Tills dess, enjoy.

 

 

#punny

 

Det är en outtömlig ström av intresanta inblickar i det mänskliga spyket (sa jag mänskliga? Mannliga). Ja, ibland roar jag mig med hån, men vissa saker bör hånas... tills vi blivit av med könsmaktsordningen. Det kallas motstrategi, and I'm all for it.

 

 

Här ska ni får ta del av motsatsen till en framgångssaga. Motsatsen till romantisk bekräftelse. Motsatsen till männsklig rimlighet. Jag har som så många andra en användare på den prestigelösa dejtingsajten happy pancake. Prestigelös i jämförelse med sajter som match.com eller "elitsinglar" som ger mig kalla kårar och ofta förstärker begränsande normer och föreställningar om sexualitet och relationer. Inte för att HP är nått wonderland som ni ska få se, men det är lite mer som en casual mötesplats där man kan inleda spännande konversationer med nya människor likväl som att bli överöst med sjukt osexiga kommentarer. obs, vill inte hänga ut någon och hoppas inte att det verkar så, men tycker att det finns en vits (framförallt en komisk vitts) med att dela med mig av vissa kärnfulla konversationer.

 

Här har vi en Fabian Skarp som delar med sig av sig själv på ett genuint och passionerat vis till någon som uttryckligen skrev att hen va vänster på sin profil. Öppnar upp för en meningsfull diskussion om polisens våldsupptrappning eller farcismen i europa, inget kan väl vara mer bekräftande elelr intressant som ett första medelande till någon man inte känner som man skriver till på en "dejtingsajt", va? va?

 

 

Jag skrev ett mejl till Carl Bildt. Ja, i desperation. I egenskap av utrikesminister och kanske någonstans i egenskap av medmänniska. Jag har verkligen inget att gå på att det skulle göra någon som hellt skillnad i hur han eller den Svenska regeringen agerar men hopplösheten slukar en hel då man tvingas se på när galenskap härjar. Jag vill dra igång flyglarmet, tända bålet som sänder en signar över bergsryggarna att Palestina är i nöd. Ta min bästa vän i hand och storma rikstagen, storma alla riksdagar, och ropa förtvivlat att människor behöver vår hjälp.

För ikväll blev det bara ett mejl till utrikesministern i ett desperat hopp om kunna göra skillnad.

 

Mejlet:

Vi skapar en traumatiserad generation

 

Jag tänker låtsas som att det inte finns en historik eller konflikt oss emellan. Som att jag inte vet om att du har helt andra intressen än mig politiskt utan bara för den tiden det tar att skriva detta mejl förlita mig på att man kan vända sig till sin utrikesminister när man är i sin desperataste stund. Lite som att ge in och sätta sig på knä med knäppta händer även fast man ihärdigt i sin vardag hävdar att man är ateist så tänker jag be dig att agera.

Det finns krig med stridande parter där diplomatiska och fredliga samtal kan leda till ett upplösande av konflikten. Det finns bråk mellan barn på dagis som kan upphöra efter ett pedagogiskt samtal tillsammans med en medlande förskolelärare. Men det finns också företeelser såsom den i Palestina. Israel som är en av världens största militära nationer ockuperar Palestina och systematiskt inskränker det palestinska folket. Men vänta, vi har bara börjat. De har under decennier mördat oskyldiga människor för att vinna mark och resurser. De har medvetet skjutit mot palestinska barn, bombat sjukhus och dagligen terroriserat palestinska medborgare i deras vardagliga liv. Det finns inte tillräckligt många ord eller bilder som kan beskriva hur ett liv i Palestina vore om man inte är en av dem som dagligen lever i terrorn.

Jag skriver i desperation. Jag skriver i tårar och med svår andhämtning. Om min medmänniska skulle fara offer för ett våldsattentat på gatan hade jag sprungit ut, lagt min jacka som kudde under huvudet, stoppat blödningen med mina bara händer och omfamnat denna i ett försök till att trösta djup skräck. Jag kan inte springa ut på gatan på Västbanken eller Gaza för jag bor på Västra Långgatan i Sundsvall, men min instinkt är densamma. Den som man kallas för empati, solidaritet och medmänsklighet. Eller kärlek.

Min låtsaspappas mamma var med i en bilolycka när hon var ung och fick aldrig berätta om det för någon. För något år sen smög det fram en sen kväll och hon brast i gråt och återupplevde den fasa hon kände den kvällen hon kröp ut bilen på en isig gata i Norrland. Det vi skapar nu i Palestina är en traumatiserad generation som kommer behöva många långa nätter att gråta ut för att kunna leva på riktigt. Ett slut på ockupationen skulle innebära att den helande processen skulle kunna börja och någon gång skulle dessa barn och ungdomar få ro, och livsglädje. Och ja, jag säger vi. För vi är alla medskyldiga så länge Israels förtryck får fortsätta. Vår frihet är ingen frihet värd namnet utan den av Palestiniernas.

Den normalisering av militarisering som sker då Israels övergrepp accepteras påverkar hela världen. Om ett så långvarigt och brutalt förtryck får fortgå, har vi då inga garantier om trygghet och frihet?

Det är akut. Det är ett akut läge just nu. Jag tror att du är medveten om situationen. Jag tror alltså inte att du är en ignorant eller lurad person, utan faktiskt har tillgång till ett direkt informationsflöde från ockupationen och därmed vet hur den ser ut. Förtryckare, och förtryckta. Vi är många som agerar, som ställer oss på gatan och berättar palestiniernas historia, som bojkottar Israel och som förenas i solidaritet med det Palestinska folket. Varje enskild människa kan organisera sig och sprida ordet och genom att fler ansluter sig desto större press kan vi sätta på Sveriges regering. Det vi gör kan göra skillnad, men det kan bara göra riktig, långvarig skillnad om det lyckas få de ledande i landet att ta en ställning och agera också. Så nu är det er tur.

Det går att få ett stop på dödandet. Vi står här med lösningen men utan medel att kunna göra något. Det är nationer runt om i världen som uttryckligen måste uttala sitt stöd för de förtryckta palestinierna och inleda en nationell bojkott av Israel. Det är bara feghet eller egna vinstintressen som skulle kunna stå i vägen för ett sådant ställningstagande, och om så är fallet, må så vara. Finns det en strimma av medmänsklighet på mottagarsidan av detta mejl så antar jag att en bojkott mot Israel hade påbörjats redan.

Men när dina nära och kära blir sjuk så faller du på knä ändå, oavsett om du är en rationell människa som viftar med vetenskapens fana. Jag kommer vara en av dem som dansar barfota på kullerstenarna i stan dagen då ockupationen upphör, Gaza och västbanken återförenas och Palestiniernas frihet är säkrad..

I hoppfull desperation,
Elin Morén

 

 

 

 

 

 Ska försöka formulera vad jag känner, men en av känslorna är ilska vilket gör det svårt att samla tankarna och uttrycka sig väl. Utöver att lacka ur och vilja slå på saker, så blir jag också fruktansvärt skamsen, ledsen och orkeslös.

 

Att bli matad med bantingskurer, träningsformer och kläder som håller in magen/låren/rumpan på rätt sätt är vardag. Ofta reflekterar jag inte så mycket över det, kanske fnyser till på en bra dag, kanske kollar lite närmare på hur det skulle funka på en dålig dag.

 

Just idag så dök denna upp (bilden nedan) i mitt facebook flöde. Funderar först på om det är ett skämt (på grund av de udda versalerna ".. Konstiga Frukten Som Bränner.."). Så när man inser att det inte är ett skämt så slås jag av tre saker. Först nått i stil med ”Vafaaaan???”, och sen viljan att klicka på länken och veta mer, vilken direkt följer av skam. Skammen över sig själv och sin "fåfänga"( följt av mer "vafaaan" över att de kan få mig att må så dåligt över mig själv).

 

Viljan att vara en smal och vacker tjejer är så himla stor. Så är jag feminist, instruktör i självförsvar och ordförande för ett Ung Vänster distrikt, jag om någon ska väl vara fri från samhällets normtryck om någon! Men det är jag inte. Jag står i underkläderna framför spegelbilden mången morgon och betraktar mig själv. Den stora, platta rumpan, bristningarna på höfterna, de små brösten. Sträcker upp armarna och vrider mig i en pose. Ja, lite bättre, men aldrig tillräkligt bra. Framförallt aldrig tillräkligt smal.

 

Jag vet ju att det är samhällets och könsmaktordningens ideal som härjar i mitt huvud. Men jag vet också att ingen står utanför systemet så länge det består. Inte hon, inte jag och inte ni. Skammen är en inbyggd mekanism i detta system, men den finns där även om jag är fullt medveten om det.

 

Kapitalismen utnyttjar kvinnoförtryck och kroppsfixering för att mjölka pengar, och det är otroligt effektivt för jag kommer aldrig att bli nöjd med mig själv så länge vi lever i ett ojämställt samhälle där tjejer värderas utifrån ytliga faktorer och vår ohälsa ökar. Kapitalismen har inget ”snällt ansikte” (kära FI supporter) har aldrig haft och kommer aldrig att ha. I kapitalismens DNA ligger rasism och kvinnoförtyck, för ett kapitalistiskt system är lika med vinst före välfärd, arbetsgivares profit före rätten till heltid och klädföretagens kroppsretuschering före unga tjejers självkänsla, och tjänar därför på ett kvinnoförtryck. En röst och ett engagemang blir plötsligt rätt tafatt om man inte erkänner den kopplingen, för ett upplösande av könsmaktordningen inom en frodande kapitalism ser ack så mycket mer fjärran ut än i en kamp som är lika delar feminism och socialism.

 

Vi kan peka på strukturer och bryta normer tillsammans, hitta forum där vi kan få fula oss eller bara slappna av och se ut och vara hur vi vill, och det är skitbra. Helt jävla underbart.

 

Men vi kan inte nöja oss med det, jag vill kunna känna så hela tiden, alla dagar och timmar och minuter av mitt liv! Vi måste trappa upp kampen om rätten till våra kroppar och sparka mot patriarkatet och kapitalismen som strosar hand i hand i bastuklubbarna och skatteparadisen. Jag är övertygad om att ett samhälle fritt från förtryck är ett lyckligare samhälle för alla, så sluta att armbåga dig fram bland dina gelikar utan lyft näven ur fickan. Håll huvudet högt! Det nalkas en tid av förändring, så länge vi är många som sluter upp. No freedome til we're equal.

 

 

 

 

 

!!!!!!!!!!!   No freedom 'til we're equal   !!!!!!!!!!!

 

Har jobbar på denna fina valrörelseplaylist tillsammans med botkyrka-Fredrik aka dj freddy, ett bra tag nu. Det är såklart kul att få bidra med pepp och driv till valrörelsen och hoppas att den kommer i bruk på flera håll. Men det är mer än så, på nått vis. Musik har så stor makt över ens känslor, humör och tankar. Det finns så många artister och låtar jag vill credda av olika anledningar och varje chans man får vill man ta. Inte som att jag har råd att köpa deras skivor lixom, heh.

 

 

 

Feven är en av de största politiska influenserna i mina tidiga ungdomsår. När jag gick i fyran på kvarnackskolan i Krokom så smet jag och min bff Linnéa in i kapprummet på rasterna (pga too cool for school). Där satt vi och rappade fevenlåtar, alla texter memorerade. Sån attityd och sparka uppåt feel, det är nått som präglar en elvaåring ganska hårt. Jag framträdde också med "Bränn BH'n" på småstjärnorna på skolan, kavaj, brunkräm och turban. Sällan har jag känt mig så hård. Kan inte alla bara enas om att hon är bäst?


Säkert! är från de jämtlänska skogarna precis som jag. Att man kan växa upp i en förort till östersund och börja skapa musik som nu spelas över hela landet trodde man knappt var möjligt. Det känns inte riktigt som man har världen för sina fötter när man går på ett praktiskt gymnasie i glesbygdslänets enda stad. Allt känns rätt så fjärran och man kände väl aldrig att man hade nått att komma med. Men Annika Norlin kan sätta ord på den inladsödmjukheten inför livet och den tjejångesten som följer med att leva i ett patriarkat. Jag vill bara skaka hennes hand och säga tack för alla de tårar du har låtit mig fälla, det behövdes.

 

 

Nationalteatern funkar ju i alla lägen. Röja loss till "kolla, kolla" på en förfest eller måla tavlor aggresivt och samhällskritiskt till Barn av vår tid. Jag såg nationalteaterns rockorkester på peace and love 2008 och det var famigtusan en av de bästa konserter jag sett i mitt liv. Hur kan alla låtar tala direkt till hjärtat? Hanna från Arlöv, Men bara om min älskade väntar, ut i kylan. Jo för att de beskriver en verklighet som är lika aktuell idag som den var under proggens tid.

 

 

.. och detta var bara för att lyfta några. Nu tyker ja vi ba tar och kickar röv på den här valrörelsen. Upp till kamp!

 

 

 

När man känner sig förorättad, fett bummed out eller bara rent av arg så äter det en innifrån. Jag orkar inte ta ett djupt andetag till och låta borgare och rasister sätta agendan för samhällsdebatten, igen. Orkar inte vara generation otrygg och pallar inte en enda sketen mediaraportering till om hur synd det är om sd och vilka huliganer Ung Vänsters fantastiska aktivister är.

 

Det främsta man gör för att kanalisera detta är att organisera sig i Ung Vänster. Eftersom jag redan bockat av det så kompliterar jag med ett argt mejl till mittnytt.

 

 

-------------------------------------------------------------------------

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samhället har hårdnat. Människor ställs emot varandra som konkurrenter i en allt fientligare värld, var man och kvinna för sig själv och inget till övers för den som råkar falla mellan stolarna. Faller mellan reformer, nedskärningar, utförsäljningar och omstruktureringar. "Vi jobbar på det. Även om det inte märks nu, så jobbar vi på det". Säg det igen med ett ursäktande smil när du inte sitter bakom rektorsbordet utan står i elevens skor. Hon som får leva med hånfulla rop efter sig dag efter dag efter dag i skolkorridoren. Neger. Vi jobbar på det. Sverige jobbar, Reinfeldt.

Klassklyfterna ökar och glider isär. Som två isflak i kastströmmar, med några få som vräker ut sig på det ena flaket och alldeles för många som trängs på det andra, rädda för sitt liv. 

 

En arg lapp på mataffären som utmålar alla tiggare som tuberkulosförpestade bluffmakare. Ett etiskt register över romer hos den skånska polisen. En butiksägare som häller vatten över tiggarkvinnan utanför sin hemköp. Hundratals papperslösa som jagas som skabbrävar i tunnelbanan. Otaliga familjer som får avslag på sin ansökan om asyl. En svart man som blir utslängd från pubben för att "såna som han" inte är välkomna där. En kvinna i slöja blir misshandlad på öppen gata. Detta är inte enstaka, tragiska "incidenter" och sker inte i ett vakuum. Detta är vad som händer i ett land som styrs av vinster för de redan rika. Detta är alliansens Sverige, nyliberalismens föregångsland.

 

Kan du fortsätta att vända bort blicken? Din tystnad och passivitet är en förutsättning för högerpolitik som banar väg för motsättningar, utanförskap och främlingsfientlighet. Högern tjänar på att du tittar bort och låter syndabocken bära skammen själv, men ska vi klara oss i land på detta ostadiga isflak kommer vi behöva sluta samman. I en samhällsdebatt som avhumaniserar människor med viss bakgrund eller etnicitet så är det kanske lätt att blicken flackar. Men det är dags att se varandra i ögonen och där finna samma längtan, hopp, åtrå, svagheter och glöd som vi alla kan bära på. Där ska vi mötas och där ska vi samlas, och i solidaritet ska vi förändra. Det är dags att du organisera dig och kämpar för ett samhälle fritt från förtryck.

 

 

 

 

 

Ung Vänster har initierat en solidaritetsaktion mot rasism mot Romer, en folkgrupp som ständigt smutskastas. Vi måste ta hat mot Romer på allvar, visa ditt stöd på vår fb sida. Gilla, lägg upp en bild och dela! #solidariteti

 

 

 

 

 

Först och främst hade vi en fet kväll med bara bruds I fredags. Åt middag på Ågläntas premiäröppning och sedan en gudomlig frozen cheestcake hemma hos en av oss. Massa drinker av olika slag (se tidigare inlägg #yolokitchen). Dansade sedan häcken av oss på Oscars, freakin fabulous. Så var det skön att va rockabilly för en kväll, helt ny upplevelse. Men allt som förespråkar tuperat, stort hår och bandanascarf är fine by me.


Och på lördagen hade vi Distriktsårskonferens i Västernorrland som var jättepeppig och fin. Bra diskussioner, bra verksamhetsplan och en fet styrelse vald. Har inte varit såhär Ung Vänster pepp sen jag gick med tror jag, skönt med nytändning! Times they are a-changing <3

 

 

 

Tjejjouren har planer på att storma staden på onsdag. Ni får väl fantisera om vad, kanske inte supersvårt, men håller på det hela tills dagen är kommen. Sniffat på tuchpennor från 80-talet, limmat limstiftet tort och dela med oss av våra "när jag blev feminist" historier. Det var vackert.

Gilla Strippfritt på facebook and join the feminist revolution! #strippfritt

 

 

 

 

 

Ibland kan det kännas som att knäna ska vika under tyngden av sig själv och tyngden som lags på en av andra människor. Man traskar på, springer stundvis, lunkar lite. Men det kommer ibland en betongsugga eller ett ikullblåst träd i vägen vilket gör framfarten lite krångligare. Alla som har försökt hoppa en betongsugga bärandes två ica-kassar vet vad jag pratar om.

Men så kollar man på vardera sida och där star systrar och kamrater som inte bara delar färden utan också delar skratt och gråt tillsammans med en själv. När man lyckas vinna mark eller då någon i följet faller bort.. Man slänger ett öga över axeln och ser att vägen är proppfull av tappra kämpar som inte kommer ge upp och som inte kommer låta dig ge upp. För vi är påväg mot någonting som kommer vara mödan värd, för att säga en underdrift, hehe. Det kommer vara värt allt, tillslut. Och viker sig knäna på dig eller mig, så är det minst två nävar där att dra oss upp igen. För vet ni vad? Tillsammans är vi starka. True story.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och jag gnäller inte om min förkylning nu. Vet att jag är en självömkande smartass, men det betyder inte att jag kan kläcka några allvarliga visdomsord from time to time. Kryddar detta med en fet makeup jag gjorde idag i ren rastlöshet.

 

 

While some might be intimidated by your strength and power, your abilities give you the courage and ability to face even the toughest situations. Whoever has you for a friend is lucky indeed.