När jag ser dej ser jag eld i dej

 
Ibland kan det kännas som att knäna ska vika under tyngden av sig själv och tyngden som lags på en av andra människor. Man traskar på, springer stundvis, lunkar lite. Men det kommer ibland en betongsugga eller ett ikullblåst träd i vägen vilket gör framfarten lite krångligare. Alla som har försökt hoppa en betongsugga bärandes två ica-kassar vet vad jag pratar om.

Men så kollar man på vardera sida och där star systrar och kamrater som inte bara delar färden utan också delar skratt och gråt tillsammans med en själv. När man lyckas vinna mark eller då någon i följet faller bort.. Man slänger ett öga över axeln och ser att vägen är proppfull av tappra kämpar som inte kommer ge upp och som inte kommer låta dig ge upp. För vi är påväg mot någonting som kommer vara mödan värd, för att säga en underdrift, hehe. Det kommer vara värt allt, tillslut. Och viker sig knäna på dig eller mig, så är det minst två nävar där att dra oss upp igen. För vet ni vad? Tillsammans är vi starka. True story.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och jag gnäller inte om min förkylning nu. Vet att jag är en självömkande smartass, men det betyder inte att jag kan kläcka några allvarliga visdomsord from time to time. Kryddar detta med en fet makeup jag gjorde idag i ren rastlöshet.

 
 

KOMMENTERA
Postat av: rebeckaE

Vilken läckerbit

2014-03-29 @ 09:01:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0