Bam boom klabamo inte en lugn stund

Förmiddagslektion, framför-dator-plug till kl nio, skriva kallelse till årsmöte, maila ut kallelse till årsmöte, gå och lägga sig hungrig och oduschad. Den mindre glamorösa sidan av livet, men visst är man produktiv minsan. Katten blir tokig på mig som aldrig är hemma, så fort jag kommer innanför dörn så ger hon mig "where have you been bitch??" rutinen. Sry I'ma workin' gal.



En krisp vintermorgon i Sidsjön. My happyplace.

Skissing digitalt like a baus yao

Ny kurs igång! Det är så kallade "skiss 3" i vår utbildning (industridesign) där vi gått från analog skiss till digital. Dag två, fett med kul och fett med svårt. Dagens uppgift var att rendera en snabbskiss från papper. Sån noob som man är vart det flera utkast, flera koppar kaffe och många facepalms. Men tycker jag är klar nu! Denna städade jag upp och gjorde presenterbar, en nebulosa med hög klack - enjoy!


 
Grundskiss: Mikael Lugnegård
Digital skissrendering: yours truly
 
 
Allt gott!

Smackar till med en dagens outfit


He's heeere!

Ååå såg just att facehunter är i sthlm. pirrar i kroppen varje gång han är i Sverige #fangurl Hoppas han är kvar under designweek i Stockholm för då är jag också där. Så kan jag smyga efter honom i mataffären som jag gjorde med Peter Stormare i Överkalix! Preparing for stealth mode

fruktsoppa och förhäxad

Halloj. Ledsvag och surrig i huvudet. Väldens lugnaste hängkväll och jag känner mig mör som tusan idag. Ung, gammal gumma. Efter att ha "varit viktig" hela eftermiddagen så tar jag mig frihet att kolla på förhäxad och sippa förnöjt på en mugg med fruktsoppa. mmmuy bien.

Morrans förbannelse

Nej jag är inte glad. När jag försöker göra nått vettigt håller jag på att somna.Så försöket jag ta en tupplur och får inte en blund. Vad är det som händer? :(






You're the cutest jailbird I ever did see!

 

TA CHANSEN. På lördag är det öppet hus här på Västra långgatan i Sundis. Hade ändå tänk bjuda in till skönt umgänge och skojs på lördag, så jag slår två flugor i en smäll. Mellan kl 18-20 är det allmän utdelning av kläder till de Sundsvallsbruds som känner att de kunde behöva lite nytt (och gammal) till garderoben. Så höjer vi glasen efter det och omfamnar kvällen med glada skratt, tjo och tjim!

Lördagkväll, dagen D

 

 
 

 

 

Hade en ny föreläsare idag under kursen tpografi, just denna handlade om kreativt idéskapande. En sån där föreläsning som kommer i alla kurser när man läser något estetiskt kan jag tänka mig, i alla fall i en designutbildning.

Han var typiskt spexig, slängde ut random frågor och fick oss att döpa häst-huvud-statyn i fäldinsalen på miun. Jag tänkte först att det var uppfriskande, men såhär efteråt slogs av en annan tanke. Under föreläsningen definierade han själv kreativitet som att skapa något nytt. Så med tanke på att föreläsare i just det här ämnet alltid är väldigt spexika kanske ett nytt sätt  att hålla i föreläsningen på skulle vara som en sluten, liten, grå mussla. DET skulle varit en kreativt utforma föreläsning i kreativt idéskapande. Just sayin’


Inte konstigt att även sjuåringar funderar på att banta för att passa normen

 

En av livets svåraste tider för de flesta måste vara högstadiet. Sätt flera hundra ungdomar i samma byggnad, tvinga dem att prestera på lektionstid och umgås på rasterna med minimalt stöd från vuxna, med andra ord 200 hormonella och identitetsförvirrade människor utan översyn i korridorer och uppehållsrum. Detta låter mer som ett sadistiskt experiment med minderåriga än en trygg, lärande miljö. Det är klart det blir kaos.

 

Jag riktigt känner ångesten i väggarna när jag går in i en högstadieskola, och även krypandes längs huden på mig själv. Visst var mycket kul; schyssta kompisar, skolpjäser och en del väldigt bra lärare. Men mycket gick också ut på att klara av dagen. Gå igenom en korridor själv förbi ett gäng nior var lika läskigt då som att tassa förbid ett gäng med järnrör på stan skulle vara idag. Kommer de säga nått till mig? Tänk ut ett asbra svar-på-tal nu! Kanske faller de krokben eller knuffar in mig i skåpen? Kanske skriker det eller börjar sjunga på nån snuskig låt. Ignorera eller garva, vad får mig att överleva? Det var en väldigt hotfull och många gånger våldsam miljö. Någon som inte känner igen sig?

Och jag har alltid känt mig ”annorlunda”. Jag har aldrig ” passat in”, vilka jag än har hängt med (klassens nördar eller klassens populära) eller hur har jag klätt mig (tro mig, har testat det mesta). Även fast jag idag tycker jag är en okej välanpassad vuxen människa så sitter utanförskapet väldigt djupt i bröstet. Som att aldrig bli uppvaktad av nån kille, och få spydiga kommentarer efter sig om ens utseendeföljt av allmänna fniss. Det är klart man tyngs ner, varje kommentar är en ny sten i magen att bära. Är det konstigt att man är så beroende av bekräftelse idag som man är?

 

Anekdot: Jag och två av mina då bästa vänner har mött upp några killar i klassen på en ishockeyplan en kall vinterkväll. Vi har lagt ner ett av målan och sitter där och leker saning och konsekvens. Min kompis frågar en av killarna (som jag såklart var kär i) vem som är snyggast i klassen. Han funderar och svarar "Elin" (mig) varpå det går ett par tysta sekunder innan han sager "närå, skoja!" och alla skrattar. Det är nått man aldrig glömmer och bara en av de gånger man har fått veta hur banalt de vore att någon kille skulle tycka just jag var snygg.

Hur en tjej ska se ut är ständigt under luppen, något som tillåts påpekas, diskuteras och krävas, även hos unga tjejer. Inte konstigt att även sjuåringar funderar på att banta för att passa normen i dagens Sverige.

Det finns såklart inget egenvärde i att känna sig utanför, ful och utsatt. Sen så tror jag högstadie-ångesten kommer i många olika former. Man kan nog vara den mest åtråvärda bruden i klassen men ändå känna att man aldrig räcker till också. För min egen del så är det skönt att lyfta det man gjorde bra, jag kan känna en stolthet över mini-me som ändå inte vacklade, hon hade en fet integritet. Den kan jag nu ta med det i kampen för ett bättre samhälle och en bättre skola där vi inte ställs emot varandra och där alla har utrymme att utvecklas och utforska sig själv. Där vinstintressen aldrig går föra rätten till utbildning och en trygg vardag. Där normen för vad som är okej inte är kvävande snäv utan att man får hitta sin egen norm i sig själv.

 

Bild tagen för 8 år sen, Elin 14 år i Badhusparken i Östersund.

 


#ootd celebrate good times come on

Idag hade jag fler beökare än jag haft på de senaste 90 dagarna. Grattis Elin, människor går in på din blogg och lämnar aldrig en kommentar. Måste kännas episkt. (hint hint nudge nudge) Detta firar vi med en outfit le the day pic.
 
 
 
Enjoy :)

Man kan också vara kritik mot apelsiner

 
 
Satt bara rent allmänt och läste mitt twitterflöde och funderade över kommande EUP-valrörelse. Så i mitt ej så stilla sinne spelar sig en scen upp där ungdomsförbunden sitter i en debatt kring EU-parlamentsvalet. Så säger moderatorn "Ung Vänster ställer sig väldigt kritiska till den europeiska unionen, men de är inte ensamma om att vara eu-kritiska, även sverigedemokraternas ungdomsförbund kommer med argument mot unionen. Vad säger Ung Vänster om det?" Varpå jag svarar..

Ja man kan såklart vara kritisk mot samma sak men av helt olika anledningar. Man kan vara kritisk mot appelsiner för att de är orangea *pekar på SD* eller så är man kritisk mot appelsiner för att de är besprutade med giftiga ämnen.
 
 
 
 
 
 
 
Min poäng är att min hjärna är en trevlig plats att vistas i, förhoppningsvis kommer den till nytta också när valrörelsen kommer.
För feminism och socialism!

Ron, you are the most insensitive wart I have ever had the misfortune to meet

 
 
Tja! Det cirkulerar en sån där grej på facebook som jag fastnade för. Det var om en av de bästa fiktiva karaktärerna i världshistorien, och att hon enlingt Flavorwire ska vara den literära historiens andraplatstagare av mäktiga kvinnor! Jag blev aldeles rörd I hjärteroten, som jag försvarar och hävdar denna fantastiska karaktär som är Hermione Granger! Hon förtjänar verkligen utnämningen. Så delade jag bilden nedan på fb med kommentaren "skulle vilja skriva en längre motivering till varför dte är rimligt", så kom jag på att det kan jag ju lika gäran göra!
 
 
Taget från flavorwires hemsida:
 
 
 
Så för att fortsätta på den moviteringen:
Hon har en rättvisekänsla som överskiner de flesta andra av hennes elevhem, kända för att stå upp för rättvisan. Siruis Black sa en gång - döm inte en människa utifrån hur denne behandllar sina gelikar, utan hur denne behandlar sina underordnade. Detta kan ses i hennes engagemang för befirandet av de förslavade husalferna, och hon står fast i sin övertygelse trots att hon tvingas stå där ensam. Hon för samman en grupp elever mot det förtryckande etablisemanget och organiserar dem i självförsvar. Hon ser behovet av att orginisera för egna intressen när ingen annan gör det. Solidaritet och civilkurage.

Hon har en emotionell mognad och förståelse hon tar med sig in i livets utmaningar och tar ansvar inte bara för sina egna utan också alla andras känslor och välmående. Jag skulle säga det sistnämnda i en högre utsträckning. Hon gör mer och har högre press på sig själv än någon annan men finner också tid att uppmuntra och motivera sina vänner och visar på deras styrkor.
 
En kraftfull och skicklig häxa med målmedvetenhet som handlar utefter en principfast moralisk kompass. Trots att det alltid är hennes killkompisar som får mest uppmärksamhet, och även ängnar varandra mest uppmärlsamhet, så sviker hon aldrig det högre syftet - att göra det som krävs för att göra det som är rätt.

Hur interligent, motiverande, engagerad, kraftfull rättskämpe måste man vara för att få den platsen man förtjänar? Hermione fyller alla kriterier för en ledare att beundra och respektera. Men hon är en tjej och får aldrig den skuldbefriande bekräftelsen i att hon mer än räcker till, och har bevisat det flera gånger om. Men just därför behöver vi lyfta upp såväl fiktiva som verkliga kvinnliga kämpar, för att ge dem den plats och erkännande de förtjänar. Harmione - I take my witches hat off to you! You are truly a very powerful woman.
 
 
 
Allt gott!
 
 

Två feta pizzor på dödmans kista

En dag man tillåter sig själv att sova till kl 12 är inget annat en en skön jävla dag. I går skickade min projektgrupp hem mig med uppmaningar att "ta det lugnt". Detta koncept förbryllade mig men efter en kortare diskussion accepterade jag förmaningen som rimlig och gick hem för att... ta det lugnt. utvärdering: det var skönt.Nu ska bara de där två fläckiga pizzorna jag beställde för en halvtimma sen komma rullandes på uppfarten (mental image av pizzor som rullar på högkant) så har jag gjort mitt chill för denna vecka. Tyglar hästen för i morgon - yahaaaa!Allt gott peeps xo

cooler couleur whatever

 

Hej livet. Hej fria luftvägar. Hej medmänsklighet. Jag känner att det finns den här lilla jätte-elefanten på våra ryggar som vi borde bemöta. Nu, nu tar vi upp detta, inga jävla hyshpysh, det tar oss ingenstans... Livet är rätt shytta nu va? Det har varit rätt shitty ett tag nu va?

Va nä va what va nä? Fast om du tänker efter så är det mer shitty än vad det skulle behöva vara. Sen när skulle livet gå ut på att behöva hålla sin guard uppe hela tiden, tänka på sig själv för man har inte tillräkligt för att tänka på andra. Ha en mörk, bollig, hårig ovän av oro i magen över sånt som borde vara minimikraven för att leva. Spänningshuvudvärk, magsår, ryggont, nedsatt immunförsvar, andra- tredje- fjärdehadskontrakt på lägenheten. Behöva kleta på ett leende som sager "Hejsan, hallå, jag är en entreprenöööör som skapar min egen lycka" även fast du kämpat för att få en praktik det senaste halvåret och har brutalt mesverk.

Ja det är vad livet gått ut på sen alltid, för vi som är ung idag. Det har hamnat ett likhetstecken mellan orden förändring och försämring. Nedskärningar och skollunch för en krona mindre per tallrik för varje år. Jag säger inte att livet i sig suger, men det är så mycket kämpigare än vad det ska behöva vara. Vi blir uthängda som lata slashasar och det svider i själen att få höra.

 

Snälla slashase-förespråkare. Tänk dig att vara anställd på en tim-jobb där du blir inringd nån gång i veckan, alltid sitta hemma med telefonen i näven för om du missar en inringning blir du aldrig ringd igen. Ha en telefonräkning att betala och julklappar att köpa med en osäker inkomst varje månad. Vakna på natten och räkna på fingrarna om du har råd med en extern hårdisk till den halvdöda laptoppen eftersom din universitetsutbildning kräver mycket lagringsutrymme  Så måste du ändå bara smile away och "prata för dig", sälja varan, var utåtriktad, social och karismatisk.

 

Tänk om jag är en lite halvkonstig, halvosocial tjej som inte tycker om att sälja nått. Nu säger jag inte att jag är det, men om jag vore det, förtjänar jag då inte att vara trygg och må bra? Så länge vi har borglig politik som bygger det självätande kapitakistiska systemet kommer det fortsätta vara hårt, jobbigt, ångestladdat och allmänt shitty - helt i onädan. Eftersom förändring är inte bara nödvändig utan också möjlig.

Rösta rött i valet, homies. Så kommer vi kunna ha mer kul tillsammans framöver än vi kan ha nu.

 

*** random instagram recap ***

 

 

 

ps, snart frisk igen, tror jag.

 

 

 

 

 

OBS, detta är inte "min historia", det är vår historia om ett samhälle som inte byggs för oss unga och för vanligt folk.


Forever is our today, who lives forever anyway

Förändring har inget egenvärde i sig, utan förändringen måste röra sig mot något som förbättar. Typ snyggheten på bloggen är en sån lämplig grej att göra om till det batter, kommer ha en skön förbättrande impact i mitt liv iaf, he-he-he. Fräschade upp designen och la till med en ny header, vad tycks?

Jag är en entusiastisk, väldit komisk jourtjej och Ung Vänster aktivist. Lojal så in i h-vete och en passion för att nörda in mig i lite allt möjligt (Tv-serier, Harry potter, kreativt skapande, lekar). Studerar industridesign och bor, till min stora skam, i Sundsvall. Skam eftersom jag kommer från jämtland och det på nått sätt är inbyggt i mig att ogilla Sundsvall, fast jag trivs rätt bra. Skriver också allt som oftast på en dator med inbyggd rättstavning, bra kan man tycka, men inte när den vill stave om allt till engelska ord (hoppas all fel/weird stavning nu ärförlåten) så jag verkar ännu mer svengelska-prettig än vad jag är. Varför ändrar jag inte bara inställnignarna? Skit i det du! Min lojala följeslagare är en svart, gammal kattdam som heter Blixa, hon gillar att sitta på axeln men ogillar andra av hennes slag. Nåja, nog om oss, sånt här kryper ju fram eftersom. Be patient.

Kan ju hämed klargöra vad tusan denna blogg ska vara bra för över huvud taget. Ja, på nått plan måste jag ju tycka att jag har nått att saga. Kan ju va så att det inte finns så manga självklara arenor att saga detta på så då skapar man sig en sådan. Det jag tänker att det kommer skrivas om fremst är random livsanekdoter, mycket stil (kläder, makeup osv) och outfitbilder, feministiska rants med inslag av klasshat. och antagligen insprängt hej-villt med populärkulturella referenser. Lite så har det sätt ut på sista tiden iaf, men har ett ess i rockärmen. Jag tror det kommer dyka upp en och annan micro novel också framöver, jag har så mycket i huvudet som behöver komma ner i skrift eller skis att det inte finns någon återvändo. Magkittlande, eller hur?
 
Och detta är antagligen världens vackraste man, vi har ikväll tittar på braveheart och målat podium för skulpturer. En vanlig fredagkväll. Synd bara att allt i kylen är gammalt sen i jul och ingen av oss har ork att gå till affären, såatteh ingen middag. KONST GÖRS INTE PÅ EN MÄTT MAGE.
 
 
Hoppas du vill hänga med i svängarna, dansa med katterna och hata på gubbslem tillsammans med mig.
Allt gott!

RSS 2.0