men om de inte finns några träd kvar

Jag skulle helst vilja sitta med dig under olivträden och dricka vin. Prata om serier och filmer och böcker, skissa av ett löv i ett litet block, låta mig släppa ner axlarna och kasta mobilen i havet. Kramas, skratta, kyssas. Ha all tid i världen för varandra.Men först måste det finnas en värld där det faktiskt är möjligt, där olivträden får stå orörda och människorna under träden får sitta på lika villkor. Först då kan vi ta ett glas vin och låta tiden och tidvattnet skölja över oss. Inte än.

KOMMENTERA

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0