#ootd studiebesök på söndagsmässa och Waynes coffee


And when you're needing your space to do some navigating

Hej, tjej och nyligen fyllda 23. Halvväs till pensionen. Inte riktigt men detta året gjorde håret mitt betydligt mycket gråare, 2013 vilken joker du har varit i mitt korthus.
 

Är det sådär lite löjligt förutsägbart att göra en emotionell flashback av året som gått såhär några dagar innan nyår? Yeah i guess so. Men en klysha är en klysha av en anledning, som Marshall i HIMYM säger. Så här följer en summering av ett år som började förjävla dåligt men som har hämtat upp sig till ett stadigt trummande och siktar in sig till nästa år på att bli en full ensemble.

 

Jag tror jag aldrig varit så ledsen och sällan känt mig så levande. Året föddes ur en livskris med mycket tvivel och ångest som kulminerade någonstans i februari-mars då skeppet slog i det sen en tid tillbaka annalkande isberget. Det var en jobbig tid i privatlivet kombinerat med att vara råförkyld (haha, ja en viktig detalj) i flera veckor och behöva vara i skolans verkstad flera kvällar i veckan. Vilket gjorde en svår tid ännu svårare, att måsta jobba hårdare för att hålla sitt kaos inom sig. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som då, det tog som aldrig slut på tårar, och när de väl tog slut så ersattes dem av en rutten tomhet då man trippar på kanten av att ge upp. Inte ge upp livet som så, utan ge upp kampen att bibehålla nån sorts fasad av att ha allt under kontroll. Jag fick springa på toaletten på universitetet flera gånger de här veckorna när tårarna brände, visa gånger lät jag de komma samtidigt som jag putsade på min modell i verkastan. Ingen verkade ha nått att säga om det, kanske ingen såg eller så ville ingen se. Nått av det värsta var att inse att de människor jag har som närmast då var alldeles för långt borta, och det var otroligt ensamt. Jag vaknade på nätterna och visste inte vart jag var, förstod inte vad som hände och undrade om jag höll på att bli galen. Det gör jag fortfarande ibland, men mer och mer sällan.

Då lärde jag mig att tiden faktiskt läker, om inget annat gör det. Hur skamfullt det än känns att må uselt och tappa kontrollen så måste det få vara så. Det är okej att må dåligt, helt sjukt att nått sådant behöver sägas, men jag tror många andra där ute också kan känna så. Jag tror att jag är fett bra på att hålla ett leende på utåt och kanske få förstår att ibland är det jädra shitty inne i denna männska också. Men det är jag nog inte ensam om. Vi är många, framförallt tjejer, som bär på jobbiga livshändelser och känslor som håller på att äta upp en, men vi håller skenet uppe ändå. Jag tror man måste få tappa kontrollen och vara brutalt, kaosigt ledsen ibland. Inför sig själv men också inför andra. Det kan vara vad som krävs för att kunna komma tillbaka.

Så har man klättrat och klamrat och slitigt för att också göra det, komma tillbaka till ett läge då man känner igen sig själv igen. Trots denna pissiga tid i livet som kanske ibland fortfarande springer mig runt knutarna så har jag gjort så mycket nytt, träffat så många nya människor och växt som person att jag omöjligt kan döma ut hela år 2013. Ibland känner jag mig så stark, som vågar utmana mig själv och hela tiden överbevisa mina egna tvivel om att räcka till. Hoppade på ett fabriksjobb under sommaren i min hemstad. Jag genomförde ett, i min mening, fantastiskt fotoprojekt i Grekland. Jag har lagt ner min själ i att få en stark tjejjour på orten. Gjort ett hem åt mig och min lilla katt där vi kan vara trygga och må bra.

Har fått se ena systern ta studenten och då själv tampas med förändringar i livet, och jag fick ta ut den andra systern på en krogöl för första gången. Är så tacksam över att ha så fina människor i mitt liv även om de oftast är alldeles för långt borta. Att få träffa familj och vänner är nått jag värdesätter mer och mer, det gäller att lyssna på sig själv och vad som får MIG att må bra. Det kommer inte alltid naturligt att känna sig själv, även det är ett förhållande man kan behöva jobba på.

Sorry. Jag tog med mycket tungt i den här summeringen, men det är för att jag hoppas att det finns de som kan känna igen sig och finna tröst i att inte vara ensam. Jag mår bra nu, det blev lättare.

Och här sitter jag nu och förbereder inför att få min dröm besannad. Att få utbilda instruktörer i feministiskt självförsvar kommer oavgjort vara det finaste och viktigaste jag har gjort i mitt liv hittills, och det är just så jag ska börja år 2014 på Ung Vänsters veckokurs i Motala. Undra vad detta år kommer bjuda på, inga isberg snälla, men gärna andra sorters bergstoppar av nya upplevelser. I'm looking up, still looking up!

 

 

 
 
 

skulle köpa sladdar och glödlampor men kom hem med smink och kläder

Drog på mig lite mer makeup efter en tur i stenstan för att ta del av mellandagsrean. foundation och mascara finner jag alltid vara en bristvara, så 30%rabatt tackar vi för. Här testade jag de nya tillskotten. ovan, före. under, efter.

Vår nästa julhälsning kommer från tokarna Fabian Skarp och Blixa von katzensteins

.. och i slutet av dagen så tänker jag att de säger "den där Elin är ju spritt språngande galen!" och under orden och mellan raderna ligger ett sting av avund. För allt vi egentligen vill är väl att vara lyckliga, oavsett om man verkar lite knäpp.

Musikhjälpenveckan

 
 
 
Tjejjouren under vår insamlingsvecka under musikhjälpen, tjejcafé på Ung Magasinet och onsdagscafé på pipeline. Förutom att göra coola utåtriktade grejer som detta så finns vi här för dig som tjej om du behöver snacka om nått, från tamponger och menskoppar, till stress och oro, till kränkningar och våldtäkt.Du hittar oss här: http://skogsra.tjejjouren.se/
Du kan maila, ringa eller smsa om vad som helst som DU vill prata om, du får alltid vara anonym.


 

men om de inte finns några träd kvar

Jag skulle helst vilja sitta med dig under olivträden och dricka vin. Prata om serier och filmer och böcker, skissa av ett löv i ett litet block, låta mig släppa ner axlarna och kasta mobilen i havet. Kramas, skratta, kyssas. Ha all tid i världen för varandra.Men först måste det finnas en värld där det faktiskt är möjligt, där olivträden får stå orörda och människorna under träden får sitta på lika villkor. Först då kan vi ta ett glas vin och låta tiden och tidvattnet skölja över oss. Inte än.

Let's talk about separatism baby, lets talk about you and me

 

Jag tycker vi ska prata om det har nu. Separatistisk verksamhet i förmån for jämställdhet och varför det är avgörande för feminismen.

 

Är man en kvinna/tjej/guss som är engagerar eller stöttar organisationer som är separatistiska eller har separatistisk verksamhet, så får man i alla fall en gång i vecka försvara detta ”fenomen”. Mot gubbslem men också mot feministkillar. Det finns ju flera slutsatser man kan dra av det, att det är för att separatism hotar maktordningen exempelvis, men jag vill mest bara bemöta i detta inlägg, inte fundera över motståndares why and whatnots.

 

Vi lever i en könsmaktsordning och man pratar om att gruppen män förtrycker gruppen kvinnor, eftersom det handlar om samhälleliga strukturella problem. Alla killar är alltså en del av problemet men alla killar ar inte ”onda”. Vi måste kunna skilja på individ och struktur. Eftersom alla människor vuxit upp inom könsmaktsordningen är alla färgade av densamma, ingen står utanför. Är det inte lite naivt att tro att bara för att man kommer fram till att samhället är ojämställt så är man plötsligt helt befriad från könsroller och normer? Men att vara medveten om det och acceptera faktumet är en bra bit på vägen mot ett mer jämställt samhälle. Också med denna insikt blir det då naturligt att tjejer ska kunna organisera sig för sina intressen. Inom andra förtryck, skulle du tycka det var konstigt att den förtryckta gruppen organiserar sig separat från sina förtryckare?

Både killar och tjejer som känner att de är för ett mer jämställt samhälle kan ibland tycka separatistiskt arbete skapar splittring bland de som anser sig jobba för jämställdhet. Det är en inställningen som är nått av det mest självdestruktiva inom vår rörelse. Det är som sagt ett problem som berör båda parterna, men det kan inte bara läggas på tjejer att hantera feministiska frågor och stå upp och ta mer plats. Killar måste ta ett steg tillbaka och ge tillbaka det utrymme som rättmätigt tillhör tjejerna. Håller man det i detta så bör man också acceptera att kvinnor behöver separatistiska mötesplatser, för det är en del i att ta ett steg tillbaka och lämna utrymme.

 

Många killar tycker det ar exkluderande och orättvist att de exempelvis inte får komma på tjejcafé eller feministiskt självförsvar. Och ja, det exkluderar killar för att ge tjejer ett eget utrymme att kunna ventilera, diskutera och formulera sig utan att behöva förhålla sig till närvaron av män. Hur många andra arenor dominerar killarna på? Killar har två tredjedelar av talartiden i klassrummet, får störst plats på musikscenen landet runt, är huvudroller i de flesta filmer, har solklart allra flest chefsjobb och sitter på den mesta av makten i samhället, killar får höras och synas och skildras som initiativtagande, ledande och kreativa individer i mycket högra utsträckning än tjejer. Så snälla, ge oss ett tjejcafé ibland och låt oss ha separatistiskt självförsvar.

Och när det kommer till feministiskt självförsvar specifikt så bör man kolla på begreppet våld och inse att det rymmer en hel massa olika sorters våld. Om en snubbe lackar på en basketmach och klipper till en annan snubbe så är det våld som skiljer sig markant mot den typer av våld som är allra vanligast att kvinnor råkar ut för. Sexualiserat våld är det som sker mot tjejer just för att vi är tjejer. Tafsningar, kränkningar, förnedrande pornografi, misshandelsförhållanden och våldtäkt. Den farligaste platsen för en man är utanför krogen en lördagsnatt, medans det farligaste platsen för en kvinna är i sitt eget hem. Så för det första är inte feministiskt självförsvar relevant för grabbar att vara med på. För att kunna hantera det sexualiserade våldet som finns i samhället och som vi möter i vår vardag behöver vi forum och verktyg just i det syftet.

Historien visar oss att om feministisk kamp ska kunna vara framgångsrik måste den föras med en del separatistisk verksamhet. Ge oss ett forum att kunna stötta och prata, ge oss verktyg att kunna bemöta och försvara. Ge oss medel för att krossa könsmaktsordningen.

 

 

RSS 2.0