No freedom 'til we're equal, damn right I support it



Herre min je. Har haft ett fantastiskt riksting, såklart. Där höjdpunkten möjligen var lindyhop workshop men också de många skillade talare sm finns i Unga Vänster.

I övrigt är jag lika kollrig i huvudet som vanligt. Massa att göra i skolan och massa att göra i "livet". längtar otroligt mycket efter vollyboll i morgon. shit vad hurtigt??


The words she knows and the tunes she humms

Egentligen är det dags för snapchat sunday men har inte tid med det heller! Det har ju varit 30årsfest! Tyckte att det eventet var viktigare än snapchat, faktiskt. Det är där jag drar gränsen.

Det var min vän Muz som drog till med 30års fest med 80- OCH 90-tals tema och det gav goda reslutat. Det är också ungefär hur kul som hellst att hon inte kuna välja ett decenie utan var tvungen att ta ett spann på tjugo år. Tror 90talet trumfade 80talet denna gången, kan vara för att 90's har en revival nu (TACK GUD). Det bjöds på snittar, bål och tårtor, kanske väldens bästa hostes. Hur kul som helst!
 
 
 
 
Jag var ju otroligt pepp på denna fest, har samlat på mig en 90tals outfit i flera veckor och här kan ni se resultatet. Jag körde på en girlpower look som kan ses som en merge mellan gingerspice och sportyspice. Var in carachter hela kvällen och fick posa i duschen (såklart??). Kan inte bli för mycket läppenna, eller? Smånypor, hög tofs, choker, yinyan tattoo, magtröja, osv, osv. Skulle vilja säga att alla detaljer är en 90's referens på ett eller annat vis. (Den tredje bilden skulle kunna vara skolfotot på storasyrran till min bästis när jag gick i klass 3. Hon höjden av cooooool)
 
 
 
 
 
 
 
 
Här är resten av de glada människorna! Tack Muz för ett spektakel <3
 
 
 
 
 
You're from the 70's but I'm
 
 
  Foto: en blanding mellan mig, Muzzamil Azlam och Kalle Olsson
 
 
 
 
 
 
 

Ut i kylan finns mina vänner

 
 
 

Samhället har hårdnat. Människor ställs emot varandra som konkurrenter i en allt fientligare värld, var man och kvinna för sig själv och inget till övers för den som råkar falla mellan stolarna. Faller mellan reformer, nedskärningar, utförsäljningar och omstruktureringar. "Vi jobbar på det. Även om det inte märks nu, så jobbar vi på det". Säg det igen med ett ursäktande smil när du inte sitter bakom rektorsbordet utan står i elevens skor. Hon som får leva med hånfulla rop efter sig dag efter dag efter dag i skolkorridoren. Neger. Vi jobbar på det. Sverige jobbar, Reinfeldt.

Klassklyfterna ökar och glider isär. Som två isflak i kastströmmar, med några få som vräker ut sig på det ena flaket och alldeles för många som trängs på det andra, rädda för sitt liv. 

 

En arg lapp på mataffären som utmålar alla tiggare som tuberkulosförpestade bluffmakare. Ett etiskt register över romer hos den skånska polisen. En butiksägare som häller vatten över tiggarkvinnan utanför sin hemköp. Hundratals papperslösa som jagas som skabbrävar i tunnelbanan. Otaliga familjer som får avslag på sin ansökan om asyl. En svart man som blir utslängd från pubben för att "såna som han" inte är välkomna där. En kvinna i slöja blir misshandlad på öppen gata. Detta är inte enstaka, tragiska "incidenter" och sker inte i ett vakuum. Detta är vad som händer i ett land som styrs av vinster för de redan rika. Detta är alliansens Sverige, nyliberalismens föregångsland.

 

Kan du fortsätta att vända bort blicken? Din tystnad och passivitet är en förutsättning för högerpolitik som banar väg för motsättningar, utanförskap och främlingsfientlighet. Högern tjänar på att du tittar bort och låter syndabocken bära skammen själv, men ska vi klara oss i land på detta ostadiga isflak kommer vi behöva sluta samman. I en samhällsdebatt som avhumaniserar människor med viss bakgrund eller etnicitet så är det kanske lätt att blicken flackar. Men det är dags att se varandra i ögonen och där finna samma längtan, hopp, åtrå, svagheter och glöd som vi alla kan bära på. Där ska vi mötas och där ska vi samlas, och i solidaritet ska vi förändra. Det är dags att du organisera dig och kämpar för ett samhälle fritt från förtryck.

 

 

 

 

 

Ung Vänster har initierat en solidaritetsaktion mot rasism mot Romer, en folkgrupp som ständigt smutskastas. Vi måste ta hat mot Romer på allvar, visa ditt stöd på vår fb sida. Gilla, lägg upp en bild och dela! #solidariteti

 
 
 
 

yolokitchen spaghettitipsar

 
 
Pasta är ca 60% av matcirkeln och därför en stor del av det mänskliga intaget av... gluten. Och Italien. Det ställer alltså höga krav på mängden pasta per måltid. Mitt bästa tips för att inte stå där med för lite spaghetti,i till din random ihopblandade såsröra av allt som finns i skaffetiet och frysen, är som följer:

Kan du sluta nävan kring det så är det inte tillräckligt.


Happy cooking folks!
 
 
 
 
 

Snapchat sunday ofcaurse

 
 
Höll nästan på att glömma min personliga favorit, snapchat sunday. Har är veckan gobitar, och blir det lite mycket av mina egna snapchats ibland så är det för att det inte är "helt okej" att screenshotta andras snapchats alla gånger. Snapp'a gör man typ lite in confidence, jag vill ju inte hänga ut mina peeps. Bara visa, och bara ibland, höhö.
 
 
 
Roadtrippin' with pimps and thugs
 
 
Från Lise
 
 
 
 
Från Bob. Such a silver fox, brah. Och skills med penna, seriöst impad av denna konstform.
 
 

Cuz I depend on me

 
 
 
 
Först och främst hade vi en fet kväll med bara bruds I fredags. Åt middag på Ågläntas premiäröppning och sedan en gudomlig frozen cheestcake hemma hos en av oss. Massa drinker av olika slag (se tidigare inlägg #yolokitchen). Dansade sedan häcken av oss på Oscars, freakin fabulous. Så var det skön att va rockabilly för en kväll, helt ny upplevelse. Men allt som förespråkar tuperat, stort hår och bandanascarf är fine by me.


Och på lördagen hade vi Distriktsårskonferens i Västernorrland som var jättepeppig och fin. Bra diskussioner, bra verksamhetsplan och en fet styrelse vald. Har inte varit såhär Ung Vänster pepp sen jag gick med tror jag, skönt med nytändning! Times they are a-changing <3
 
 
 
Konferenscrew + fotografen Isabell
 
Hälften av en glad nyväld distriktsstyrelse
 
 
 
 

yolokitchen launching with some Västralong istea

 
 
Så efter jag postat tweeten inser jag att det är val bara tametusan att köra. Här kommer ett nytt inslag på bloggis, Yolokitchen! Den jävligt impoviserade, spontana och mest höftade husmorsskolan du kommer skåda, lets do this!!
 
 
 
 
Blev bjuden av en klassis på hemmagjort iste och fick ett recept. Därifrån så har jag kokat ihop iste i några omgångar och kastat i lite allt möjligt, recept är väl lite för uppstyrt för min köksstil, men man måste ju ha nått att gå efter. Detta óskuldsfulla lilla dryck förvandlade jag snart till en utmärkt drink, som gick hem hos massorna... de stora stora massorna som ryms i min etta på Västra lång.
 

Västra long istea
3 liter iste med smak av allt.
Du behöver:
Vatten
Te
Socker
Cironextrakt
Nått med sting (exempelvis absolut päron)
 
Tillagningstid: Beror helt på hur mycket du är redo att bränna dig, men kanske 40 minuter för en noob.
 
 
1. koka upp vatten. Med andra ord sätt en kastrull med lite blask I botten på full värme och koka upp vatten i vattenkokaren i omågngar och häll över. Snabbt ska de gå, att koka upp tre liter vatten direkt på plattan har man inte tid med om man ska förändra världen under en och samma livstid också.
 
2. Kasta i minst åtta tepåsar. Antagligen några till. Idag hade jag en blandning av citron, forest fruit, aprikos/passion. Man får väl smaka av eftersom, vill ju gärna ha untz.
 
3. Häll i mycket socker. Kanske. 3 dl, kanske mer, kanske mindre, jag vet inte.
 
4. Häll i mycket citronsaft. Kanske 1 dl.  Citronsaften är nykelingrediensen, den är det godaste.
 
5. Häll i den sista skvätten av honung, det kan funka. Eller låt bli.
 
6. Låt koka en stund och smaka av, häll i mer av nått om det inte känns riktigt rätt.
 
7. Plocka ur allt te, det värsta som finns är när te blir sådär bittert av en påse som legat i för länge. Men jag låter de ligga iaf 20 minuter. Typ. Har man i de för lite så får man bara färgen, såatteh, lagom är bäst i detta fallet.
 
8. Häll i en halv flaska Absolut päron. Smaka. Häll i mer cironextrakt. Smaka.
 
 
Ställ på balkongen eller nått och låt svalna! Bra att göra dagen innan om man inte har en balkong eller dyligt, eventuellt sänk ner kastrullen i ett kallt vattenbad i diskhonen.
 
Now migel and make change!
 
 
 

Ops, a fortunate accident just happened

Det märks att jag var ute i blåsten halva dan för väl hemma då alvedonerna avtog bultar öronen och halsen som aldrig förr. Finns det något bedövande att hälla i örat för att bara få domna bort? En halvtimme till och jag tar mer dubbla alvedon och får förhoppningsvis somna i frid innan jag vaknar halvdök och eländig vid daybreak igen.

Så kanske är det inte konstigt att när en rabattkod från hm dök upp i brevlådan så var jag lite extra angelägen att få hem något fint, som lite grädde till en lite för stark kopp kaffe. Men så spontant var det ändå inte, har haft dessa och andra plagg liggandes i shoppingvagnen en lägre tid, det var bara en liten knuff. Äntligen en topp med strappy axelband, äntligen en lååång tråkåkofta. Men denna spetsskapelse var en helt ny överraskning som nästan fick mig att trilla av stolen. Hoho, färg, tyg, form, flow, uttryck, att det kan vara så beroendeframkallande. Nästa vecka är de mina.
 
 
 
 
 
 

Får jag kärlek om jag visar mer klyfta?

 
Tjejjouren har planer på att storma staden på onsdag. Ni får väl fantisera om vad, kanske inte supersvårt, men håller på det hela tills dagen är kommen. Sniffat på tuchpennor från 80-talet, limmat limstiftet tort och dela med oss av våra "när jag blev feminist" historier. Det var vackert.

Gilla Strippfritt på facebook and join the feminist revolution! #strippfritt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I dreamed that god would be forgiving

Varje gång jag bara sitter och lyssnar på musik så inser jag att det i sig självt ibland räcker. Man behöver inte ha nått i händerna hela tiden eller en reskamrat att prata med. Så mycket fantastisk musik det finns, som förvandlar en annars rastlösa bussresa till en stund av sinnesfrid. Hur kommer det sig att jag hunnit glömma detta mellan gångerna? Kanske inte är skarpaste skeden trots allt..

Simon and Garfunkel - sound of silence
Anna Hathaway - I dreamed a dream
Emil Jensen - inte vackrast i världen
Imperiet - Märk hur vår skugga
Hair musical - easy to be hard
Anna Ternheim - No, I don't remember
Miss Li - här kommer natten
Queen - who wants to live forever
Sinead O'Connor - nothing compares 2 u


är några exempel på vad man hittar i min "hurt" playlist. Den bästa av de bästa. Aldrig uttjatad.





feat. moi et mes 'omies


Vad som blivit ett söndagsinslag här är veckans snaps, feat. moi et mes 'omies (alla noterar franskan och reflekterar över mina många färdigheter aka google translate) Så för att klappa igen boken på den här veckan så tar man en liten återblick på det magnifika som är jag och mina vänners fantastiska komunikation.

Bli min snap ami, skriv ditt användarnamn i en kommenar. No pressure. KOM IGEN DET BLIR KUL.

 

Först ut är en jävligt hård tjej.
 
 
 
 
 
Kan tycka att Jenjen har ett mer spännande liv än jag, men vem är jag att avgöra det egentligen. Dock är moviestar goes blottare looken en säker inkörsport till en intresantare livsstil. Sägs det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här skickade någon en bild på Abed I Cougar Town, ååååååå får känslosvallningar bara av att tänka på det. #sixseasonsandamovie
 
 
 
 
 
 
 
 


 

När jag ser dej ser jag eld i dej

 
Ibland kan det kännas som att knäna ska vika under tyngden av sig själv och tyngden som lags på en av andra människor. Man traskar på, springer stundvis, lunkar lite. Men det kommer ibland en betongsugga eller ett ikullblåst träd i vägen vilket gör framfarten lite krångligare. Alla som har försökt hoppa en betongsugga bärandes två ica-kassar vet vad jag pratar om.

Men så kollar man på vardera sida och där star systrar och kamrater som inte bara delar färden utan också delar skratt och gråt tillsammans med en själv. När man lyckas vinna mark eller då någon i följet faller bort.. Man slänger ett öga över axeln och ser att vägen är proppfull av tappra kämpar som inte kommer ge upp och som inte kommer låta dig ge upp. För vi är påväg mot någonting som kommer vara mödan värd, för att säga en underdrift, hehe. Det kommer vara värt allt, tillslut. Och viker sig knäna på dig eller mig, så är det minst två nävar där att dra oss upp igen. För vet ni vad? Tillsammans är vi starka. True story.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och jag gnäller inte om min förkylning nu. Vet att jag är en självömkande smartass, men det betyder inte att jag kan kläcka några allvarliga visdomsord from time to time. Kryddar detta med en fet makeup jag gjorde idag i ren rastlöshet.

 
 

Do you think flattery will keep you alive?

 

 
 Which fairytale creature are you?
 
Dragon
While some might be intimidated by your strength and power, your abilities give you the courage and ability to face even the toughest situations. Whoever has you for a friend is lucky indeed.
 
 
 
Få testresultat kan vara såhär smickrande. Tack random test på random hemsida som jag hittade genom random länk på facebook, precis vad jag behövde <3
 
 
 
 

The restlessness of the martyr, water flowing over me

 
Pendlar mellan att vara svinbitter och mysförkyld. Labil dödsjuk livsnjutare, minst sagt. Efter att blivit hemjagat från uni med verbala högaflar har jag strandsatt mig själv in the hub med katten, datorn och tre liter grönt te. Kanske jag slänged tekulan i väggen, kanske inte. Jag kanske hatar att vara sjuk.

Men har accepterat mitt öde mer och mer under dagen med hjälp av Nanny Fran Fines smoothing voice of comfort, för att inte tala om Thåströms tröstande närhet. Men kl 17 är det jag som går på möte, och hör sen.
 
 
 
 
Och jag kan inte sluta lyssna på den här låten. Talking heads - once in a lifetime. Första jag gjorde i morse var att slå igång denna på spotify på repeat, blunda en stund till och föreställa mig nya gator i nya städer. Kullar och bergstoppar! Molnslöjor driva över en blå himmel! Hålla någon i handen och hoppa i vattnet från en liten landsbygdsbro! Cykla flera mil bara för att köpa glass i en liten butik med en gullig gårdskatt! Inga mer days goes by, bara ut och springa tills benen flyger av! Å blev alldeles yr av att skriva dessa sista rader, alvarligt, lätt tårögd. Har ni sett Almost Famous? Turnébussscenen dagen efter festen när de börjar sjunga tiny dancer tillsammans? Phuuuuuuuu the feels. För mycket äventyrslustan för mitt nuvarande förkylda tillstånd. Men DU kan lyssna och jaga solen tills den slinker under horisonten. Gör det nuuuu. Nu!


Same as it ever was
 

You can buy me a burrito with some bean and rice, but it wont get you into pants paraddice

 
 

Sanslöst vad vacker världen är när våren kommer. Det är som att ens inre natur också börjar vakna och upptäcka nya vrår, hörn och höjder av livet och ens egen person. Hoppsan så abstrakt man kan vara, men jag står fast vid vad jag säger. Rekomenderar att man kör en Håkan Hellström, eller flight of the conchords, eller the ark revival precis just nu (beroende på what suits your fancy och vad som är en revival för dig). Fotc strömmar iaf ur mina högtalare #tearsofarapper

Här kommer ett digitalt vårskrik
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH, såatteh.
 
 





Going back to my roots

 
   
Kvalitetstid. Man måste se till att kirra kvalitetstid med sin peeps alltså (the guru has spoken). En snabbfika här och ett hastigt telefonsamtal på bussen håller inte måttet i längden. Det är bara att lyfta på röva och ta sig tid att umgås, ha kul och prata ut.
 
Har haft två feta helger med Lou och idag var det jag och Muz som gjorde sällskap från morgon till kväll. Finaste medsystrar! Som balsam för en tovig själ!

Så hjälper det också att håva in tre stycken LP skivor på fyndlagret! Ja men du har väl ingen spelare? Nä jag vet! Men det är hoppet om att en dag i livet äga en lp-spelare som över huvud taget håller mig vid liv. Sitta med benen i kors på golvet igen, lyssna på mina skivor och måla med oljepastell tills knogarna blöder. Så låt mig drömma, låt mig längta.

 
 
 
Love to ma peeps.
 
 
 
 
 
 
 

I cant change even if I try even if I wanted to

 
Same love
 
 
 
Det kommer bli mycket filosofiska, abstrakta och stundvis fett djupa tankar på denna blogg framöver. Den som har kollat in veckans inlägg har nog redan fattat detta. Men vad gör man när huvudet surrar av tankar och bröstet bubblar av känslor av alla dess slag. Embrace it, brah. Jag tanker att vi ska skylla på våren. Våren borde komma med feta varnignstexter. "Kan skada dig och männiksor i din omgivning obs obs obs". Trots det tror jag nog att våren har goda intentioner. Nystart, uppvaknande, förändring.
 
Det är förunderligt hur man kan omge sig med så mycket männiksor, goda vänner och nya bekantskaper, men fortafarande vara så fruktansvärt enam i sitt eget huvud. Jag kan nånstans förstå hur man kan utveckla en personlighetsklyvning, man vill ba ha nån annan där inne att snacka med.

Ja, whatever, hade svinkul igår i alla fall. Följde lite spontant med fantastiska Lou på concert. Jag menar när nån säger "cheerleaderpunk" så säger jag I'm there. Så blev det en fet partykväll också. Var väl på alla krogar i stan minst en gång och fick hänga med mängder av nytt och gammal folk. Men spelningarna var ju kanske egentligen coolast. Det var Sundsvallsbandet Garbo och sthlmsbandt Tiger Bell, och jag med mina bruds shakeade väl rätt så hårt. Ska verkligen börja gå på så mycket sånt på pipeline som möjligt framöver! Rekomenderas intensivt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och här kommer veckans hall of fame av snapchatzzz:

 
 
 
 
 
 
 
 
 

I even learned how to play saxophone

#ootd





Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden

 
Jag tycker vi ska tacka Helen Sjöholm för att hon finns, så har vi gjort det. Tack. Du bringar mitt liv känslorörelse och inspiration. Yes.
Jag har en "Elinmorgon". Så ofta mina nära och kära säger att jag måste tänka på mig, ta det lugnt för fan och spendera lite tid med ELIN. Vilket är så ironiskt för som liten kunde jag ligga på sängen i mitt rum i timmar och bara drömma mig bort. Eller i min gossedjurslåda en hel dag bara för att inte behöva städa, för den delen. Det tog flera timmar att gå de en och en helv kilometerna hem från lågstadieskolan för på vägen hittade jag träd att klättra i, blommor att plocka och humlor att rädda från vägen. Jag undrar var den lilla Elin tagit vägen, jag saknar henne. Hon gick och la sig när hon var trött och gjorde små lösningar på små problem med tejp och lim och ståltråd. Hon var liten och klok och allas bästa vän.
 
Så när jag sitter här denna fredagmorgon och lyssnar på Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjunga abbalåtar så får man lite andrum att reflektera över sitt liv. Det är nog därför jag inte gör det så ofta, det är lite skrämmande (hah, "lite skrämmande", freaking terrifying). Men är helt övertygad att alla behöver denna reflektionstid. Nån gång i mina unga år sa min papi till mig att han beundrar människor som verkligen känner sig själva. I den stunden bestämde jag mig för att lära känna mig själv. Det är den praktikenen som jag håller på att ta tillbaka. And hopefully be happier for it.
 
Så kan man väl inte lämna det bara sådär utan att säga att solen har kommit tillbaka och snön har blivit till slask och asfalten tittar fram igen; woop woop! Man tillomed pluggar bätter om det är soligt ute, allting spirar på våren.
Lev väl, vänner!
 
 
 
 

RSS 2.0