Det mänskliga psyken - revealed

Det är en outtömlig ström av intresanta inblickar i det mänskliga spyket (sa jag mänskliga? Mannliga). Ja, ibland roar jag mig med hån, men vissa saker bör hånas... tills vi blivit av med könsmaktsordningen. Det kallas motstrategi, and I'm all for it.
 
 
 
 
 
 
Online och rätt, eller helt enkelt online och i samma stad? Bra, då kör vi. Älskar att vara "rätt", jag menar när det är ospecifiserat vad som är rätt så måste det ju vara allt, rimligen? "Hej jag heter mummelmummel och jag är rätt".. "förutom att fota mycket och umgås med min katt så är jag också.. helt rätt, jämt.. för att inte tala om online!"
 
 

Plus att jag har en strålande självinsikt
 
 
 
 
Tjingsolong!

The art of dejting

Här ska ni får ta del av motsatsen till en framgångssaga. Motsatsen till romantisk bekräftelse. Motsatsen till männsklig rimlighet. Jag har som så många andra en användare på den prestigelösa dejtingsajten happy pancake. Prestigelös i jämförelse med sajter som match.com eller "elitsinglar" som ger mig kalla kårar och ofta förstärker begränsande normer och föreställningar om sexualitet och relationer. Inte för att HP är nått wonderland som ni ska få se, men det är lite mer som en casual mötesplats där man kan inleda spännande konversationer med nya människor likväl som att bli överöst med sjukt osexiga kommentarer. obs, vill inte hänga ut någon och hoppas inte att det verkar så, men tycker att det finns en vits (framförallt en komisk vitts) med att dela med mig av vissa kärnfulla konversationer.
 
Här har vi en Fabian Skarp som delar med sig av sig själv på ett genuint och passionerat vis till någon som uttryckligen skrev att hen va vänster på sin profil. Öppnar upp för en meningsfull diskussion om polisens våldsupptrappning eller farcismen i europa, inget kan väl vara mer bekräftande elelr intressant som ett första medelande till någon man inte känner som man skriver till på en "dejtingsajt", va? va?
 
 
.. "så skön fu är"... Det är kanske mitt livs största antiklimax. Kan inte ens korrläsa fyra ord. Fu. Fu är skön, ja det är sant, men tänker att hennes tid spenderas bättre åt ett annat håll.
 
 
 
Så ibland händer det att man träffar på en riktig charmör, en sån där som är bra med orden och vet vad han vill. Synd bara när det inte räcker hela vägen, men vad gör man.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så ett tips till er i dejtingdjungeln. ETT: Var inte för personlig, du kan uppfattas som exentrisk och läskig. "Skön" är alltså kodord för "bat-crap-crazy". TVÅ: Var inte för petig, en skön 69 kanske är värt det ändå, vem vet?



Adjöss!
 
 
 

luffarmacka, represent

Den storslagna matlagningens era fortsätter och #yolokitchens pitchar in sitt bidrag till dagens mest spektakulära rätter och smakupplevelser. För det första har det varit löning, vilket vi såklart firar med två färska burkar av inlaggd gurka och surkål. Men nu är jag stating the obvious så vidare till luffarmacka.


Luffarmackans ursprung har mången amatör luskat i utan större framgång. Kan det vara dess simpla elegans som den hos luffaren som gett rätten sitt namn? Eller är det det hur det så MACKAbert liknar ett öppet blödande sår av katchup och annat gotta? Vi kan bara spekulera men en sak är säker, det är en jävel till macka.
 
 
 


Så som jag har lärt mig att en luffarmacka ska vara är något som förts ner i generationer och för varje ny utövare fått en liten annan skepnad, utan att förvanska dess ursprungliga integritet. Ett korvbröd fyllt med det som ofta finns där hemma i kylen är hemligheten bakom luffarmackan. Här ovan ser vi en variant med bostongurka, ketchup, vanlig gurka och ost. En sån fyrverkeriföreställning av ofräscha smaker! Nyckeln är att ta mer ketchup än man tror är nödvändigt och att innan försäkra sig om att korvbrödets bäst före datum inte passerat, annars är det bara att lägga i nästa växel och köra luffarmackan rätt i käften.


Bon apetit och enjoy folks
#yolo kitchen

Vi skapar en traumatiserad generation

 
Jag skrev ett mejl till Carl Bildt. Ja, i desperation. I egenskap av utrikesminister och kanske någonstans i egenskap av medmänniska. Jag har verkligen inget att gå på att det skulle göra någon som hellt skillnad i hur han eller den Svenska regeringen agerar men hopplösheten slukar en hel då man tvingas se på när galenskap härjar. Jag vill dra igång flyglarmet, tända bålet som sänder en signar över bergsryggarna att Palestina är i nöd. Ta min bästa vän i hand och storma rikstagen, storma alla riksdagar, och ropa förtvivlat att människor behöver vår hjälp.

För ikväll blev det bara ett mejl till utrikesministern i ett desperat hopp om kunna göra skillnad.
 

Mejlet:

Vi skapar en traumatiserad generation
 
Jag tänker låtsas som att det inte finns en historik eller konflikt oss emellan. Som att jag inte vet om att du har helt andra intressen än mig politiskt utan bara för den tiden det tar att skriva detta mejl förlita mig på att man kan vända sig till sin utrikesminister när man är i sin desperataste stund. Lite som att ge in och sätta sig på knä med knäppta händer även fast man ihärdigt i sin vardag hävdar att man är ateist så tänker jag be dig att agera.

Det finns krig med stridande parter där diplomatiska och fredliga samtal kan leda till ett upplösande av konflikten. Det finns bråk mellan barn på dagis som kan upphöra efter ett pedagogiskt samtal tillsammans med en medlande förskolelärare. Men det finns också företeelser såsom den i Palestina. Israel som är en av världens största militära nationer ockuperar Palestina och systematiskt inskränker det palestinska folket. Men vänta, vi har bara börjat. De har under decennier mördat oskyldiga människor för att vinna mark och resurser. De har medvetet skjutit mot palestinska barn, bombat sjukhus och dagligen terroriserat palestinska medborgare i deras vardagliga liv. Det finns inte tillräckligt många ord eller bilder som kan beskriva hur ett liv i Palestina vore om man inte är en av dem som dagligen lever i terrorn.

Jag skriver i desperation. Jag skriver i tårar och med svår andhämtning. Om min medmänniska skulle fara offer för ett våldsattentat på gatan hade jag sprungit ut, lagt min jacka som kudde under huvudet, stoppat blödningen med mina bara händer och omfamnat denna i ett försök till att trösta djup skräck. Jag kan inte springa ut på gatan på Västbanken eller Gaza för jag bor på Västra Långgatan i Sundsvall, men min instinkt är densamma. Den som man kallas för empati, solidaritet och medmänsklighet. Eller kärlek.

Min låtsaspappas mamma var med i en bilolycka när hon var ung och fick aldrig berätta om det för någon. För något år sen smög det fram en sen kväll och hon brast i gråt och återupplevde den fasa hon kände den kvällen hon kröp ut bilen på en isig gata i Norrland. Det vi skapar nu i Palestina är en traumatiserad generation som kommer behöva många långa nätter att gråta ut för att kunna leva på riktigt. Ett slut på ockupationen skulle innebära att den helande processen skulle kunna börja och någon gång skulle dessa barn och ungdomar få ro, och livsglädje. Och ja, jag säger vi. För vi är alla medskyldiga så länge Israels förtryck får fortsätta. Vår frihet är ingen frihet värd namnet utan den av Palestiniernas.

Den normalisering av militarisering som sker då Israels övergrepp accepteras påverkar hela världen. Om ett så långvarigt och brutalt förtryck får fortgå, har vi då inga garantier om trygghet och frihet?

Det är akut. Det är ett akut läge just nu. Jag tror att du är medveten om situationen. Jag tror alltså inte att du är en ignorant eller lurad person, utan faktiskt har tillgång till ett direkt informationsflöde från ockupationen och därmed vet hur den ser ut. Förtryckare, och förtryckta. Vi är många som agerar, som ställer oss på gatan och berättar palestiniernas historia, som bojkottar Israel och som förenas i solidaritet med det Palestinska folket. Varje enskild människa kan organisera sig och sprida ordet och genom att fler ansluter sig desto större press kan vi sätta på Sveriges regering. Det vi gör kan göra skillnad, men det kan bara göra riktig, långvarig skillnad om det lyckas få de ledande i landet att ta en ställning och agera också. Så nu är det er tur.

Det går att få ett stop på dödandet. Vi står här med lösningen men utan medel att kunna göra något. Det är nationer runt om i världen som uttryckligen måste uttala sitt stöd för de förtryckta palestinierna och inleda en nationell bojkott av Israel. Det är bara feghet eller egna vinstintressen som skulle kunna stå i vägen för ett sådant ställningstagande, och om så är fallet, må så vara. Finns det en strimma av medmänsklighet på mottagarsidan av detta mejl så antar jag att en bojkott mot Israel hade påbörjats redan.

Men när dina nära och kära blir sjuk så faller du på knä ändå, oavsett om du är en rationell människa som viftar med vetenskapens fana. Jag kommer vara en av dem som dansar barfota på kullerstenarna i stan dagen då ockupationen upphör, Gaza och västbanken återförenas och Palestiniernas frihet är säkrad..

I hoppfull desperation,
Elin Morén
 
 
 
 

Mat är bäst när det är artificiellt sötat och framställt

Jag har en fantastiskt yoloisch matdag. lyssna här. Dagen började med fyra stycken chokladgodisbitar. Något som såg snarlikt ut som Mars bars men hette Yankie och kostade 2.50 kr styck. Uppe på detta; kaffe och bulle på IKEA (hallelujah, då kunde dagen börja på riktigt). Sen dess har jag slukat tre koppar kaffe till och lunchat i mig 800gr vegetarisk ravioli direkt ut burken. Minimerar disk, maximerar njutning.

Topping it off med en arraksboll just i detta ögonblick, och fler blir det. Det är plakatverkstad med Ung Vänster ikväll såatteh. Sweet, sweet premature death, I welcome thee. It all will be worth it after divulging thus suggarygoodness. May the colestorol be with you.

 


Half a day then half a lifetime passed by until now

 
 

Nu var det bra längesen jag uppdaterade, klart jag har svidat runt i smashing outfits och gått yolo i köket ändå, jag har bara inte langat upp det på bloggis. Kan det vare så att tider i livet då det är lite extra tungrott är tider då bloggandet går upp eftersom man behöver distrahera tanken? Kan det vara så att jag droppar en hint nu om hur läget är och ba plz deal? Eller så pratar jag bara blaj. Men det kan också vara atti det stora hela så har jag sällan varit så lycklig. Med scitzo än detta blir det knappast.

 

Åkte precis förbi ett fält med hundra vilande kossor, de är ju så himla vackra. Jag är alltså på tåget mot hembygden. Idag går ett mode-event av stapeln där jag haft/har min praktik som jag till viss del hjälp till med. Ikväll blir det alltså fashionmingel så utav bara fan, hahaaa! Är utnämnd fotograf och kommer blanda bakom kulisserna bilder med rena catwalk pics. Spännande huh?

Så på Lördag är det bröllop, oj oj oj! Det är min egna härliga moder som ställer till pompa och ståt. Alla ungar kommer vara samlade tillsammans med massa annan familj. Känns himla häligt, och även här är fotouppdraget tilldelat till yours truly. Så håll i er, kommer definitivt komma bilder i nästa veckan!


Så då var ett sånt här recap inlägg gjort så kan man ba get back to the real bizniz här på bloggen igen. Allt gott!


A giant at hemköp

Minitortillas! #yolokitchen
 
Gräver som en mullvad i nyvänd jord bland halva-priset-prodikterna på hemköp och hittar inte mycket, är jag rädd. Men en förpackning minitortillas men orange 50% lapp på får följa med hem och bli lunch. Men man ska ju ha nått på dem också! Det är här kreativiteten börjar flöda.
 
Kesoröra, gurka, kikärter, surkål, rökt skinka.

"Sometimes I like to hold small stuff like this and pretend I'm a giant.." Det är nått exalterande över "minimat". Som godis-mini-hamburgarna! Eller typ tapas. Eller plockmat. När det blir litet och gulligt lixom. Barnsligt underhållande. Kolla bara på den lilla tortillan!! :'D
 
 
 
 
 

Hand i hand i bastuklubbarna och skatteparadisen

 
 

 Ska försöka formulera vad jag känner, men en av känslorna är ilska vilket gör det svårt att samla tankarna och uttrycka sig väl. Utöver att lacka ur och vilja slå på saker, så blir jag också fruktansvärt skamsen, ledsen och orkeslös.

 

Att bli matad med bantingskurer, träningsformer och kläder som håller in magen/låren/rumpan på rätt sätt är vardag. Ofta reflekterar jag inte så mycket över det, kanske fnyser till på en bra dag, kanske kollar lite närmare på hur det skulle funka på en dålig dag.

 

Just idag så dök denna upp (bilden nedan) i mitt facebook flöde. Funderar först på om det är ett skämt (på grund av de udda versalerna ".. Konstiga Frukten Som Bränner.."). Så när man inser att det inte är ett skämt så slås jag av tre saker. Först nått i stil med ”Vafaaaan???”, och sen viljan att klicka på länken och veta mer, vilken direkt följer av skam. Skammen över sig själv och sin "fåfänga"( följt av mer "vafaaan" över att de kan få mig att må så dåligt över mig själv).

 

Viljan att vara en smal och vacker tjejer är så himla stor. Så är jag feminist, instruktör i självförsvar och ordförande för ett Ung Vänster distrikt, jag om någon ska väl vara fri från samhällets normtryck om någon! Men det är jag inte. Jag står i underkläderna framför spegelbilden mången morgon och betraktar mig själv. Den stora, platta rumpan, bristningarna på höfterna, de små brösten. Sträcker upp armarna och vrider mig i en pose. Ja, lite bättre, men aldrig tillräkligt bra. Framförallt aldrig tillräkligt smal.

 

Jag vet ju att det är samhällets och könsmaktordningens ideal som härjar i mitt huvud. Men jag vet också att ingen står utanför systemet så länge det består. Inte hon, inte jag och inte ni. Skammen är en inbyggd mekanism i detta system, men den finns där även om jag är fullt medveten om det.

 

Kapitalismen utnyttjar kvinnoförtryck och kroppsfixering för att mjölka pengar, och det är otroligt effektivt för jag kommer aldrig att bli nöjd med mig själv så länge vi lever i ett ojämställt samhälle där tjejer värderas utifrån ytliga faktorer och vår ohälsa ökar. Kapitalismen har inget ”snällt ansikte” (kära FI supporter) har aldrig haft och kommer aldrig att ha. I kapitalismens DNA ligger rasism och kvinnoförtyck, för ett kapitalistiskt system är lika med vinst före välfärd, arbetsgivares profit före rätten till heltid och klädföretagens kroppsretuschering före unga tjejers självkänsla, och tjänar därför på ett kvinnoförtryck. En röst och ett engagemang blir plötsligt rätt tafatt om man inte erkänner den kopplingen, för ett upplösande av könsmaktordningen inom en frodande kapitalism ser ack så mycket mer fjärran ut än i en kamp som är lika delar feminism och socialism.

 

Vi kan peka på strukturer och bryta normer tillsammans, hitta forum där vi kan få fula oss eller bara slappna av och se ut och vara hur vi vill, och det är skitbra. Helt jävla underbart.

 

Men vi kan inte nöja oss med det, jag vill kunna känna så hela tiden, alla dagar och timmar och minuter av mitt liv! Vi måste trappa upp kampen om rätten till våra kroppar och sparka mot patriarkatet och kapitalismen som strosar hand i hand i bastuklubbarna och skatteparadisen. Jag är övertygad om att ett samhälle fritt från förtryck är ett lyckligare samhälle för alla, så sluta att armbåga dig fram bland dina gelikar utan lyft näven ur fickan. Håll huvudet högt! Det nalkas en tid av förändring, så länge vi är många som sluter upp. No freedome til we're equal.

 

 

 

 


En natt på en busshållsplats

 
Jag skrev förresten en dikt för några veckor sen, en sen kväll. Den ör sådär arbetarromantisk och bitter.


 
 
 
 
 
Nattens kallaste timma slår till likt kölden som sätter sig i kvinnans leder.
Ingen ro på kvällen får den som betalat med sin kropp för att ens kunna finnas till.
Det lilla liv hon lever fläckas av den bördan,
och hopplösheten hos den som aldrig känt en stöttande arm om sig.
En sån förlus för alla, när hennes unika jag aldrig blir mer en ett verktyg för någon annan.
Det finns så mycket där men som hon aldrig hinner känna, se och smaka.
Hon slätar ut rynkorna i lakanet och tänkaer att det var nog inte mer än så.
Vi är samma, vi är tillsammans.
 
 
 
 
 
 
 

No freedom 'til we're equal

 
 
!!!!!!!!!!!   No freedom 'til we're equal   !!!!!!!!!!!
 
Har jobbar på denna fina valrörelseplaylist tillsammans med botkyrka-Fredrik aka dj freddy, ett bra tag nu. Det är såklart kul att få bidra med pepp och driv till valrörelsen och hoppas att den kommer i bruk på flera håll. Men det är mer än så, på nått vis. Musik har så stor makt över ens känslor, humör och tankar. Det finns så många artister och låtar jag vill credda av olika anledningar och varje chans man får vill man ta. Inte som att jag har råd att köpa deras skivor lixom, heh.
 
 
 
Feven är en av de största politiska influenserna i mina tidiga ungdomsår. När jag gick i fyran på kvarnackskolan i Krokom så smet jag och min bff Linnéa in i kapprummet på rasterna (pga too cool for school). Där satt vi och rappade fevenlåtar, alla texter memorerade. Sån attityd och sparka uppåt feel, det är nått som präglar en elvaåring ganska hårt. Jag framträdde också med "Bränn BH'n" på småstjärnorna på skolan, kavaj, brunkräm och turban. Sällan har jag känt mig så hård. Kan inte alla bara enas om att hon är bäst?


Säkert! är från de jämtlänska skogarna precis som jag. Att man kan växa upp i en förort till östersund och börja skapa musik som nu spelas över hela landet trodde man knappt var möjligt. Det känns inte riktigt som man har världen för sina fötter när man går på ett praktiskt gymnasie i glesbygdslänets enda stad. Allt känns rätt så fjärran och man kände väl aldrig att man hade nått att komma med. Men Annika Norlin kan sätta ord på den inladsödmjukheten inför livet och den tjejångesten som följer med att leva i ett patriarkat. Jag vill bara skaka hennes hand och säga tack för alla de tårar du har låtit mig fälla, det behövdes.
 
 
Nationalteatern funkar ju i alla lägen. Röja loss till "kolla, kolla" på en förfest eller måla tavlor aggresivt och samhällskritiskt till Barn av vår tid. Jag såg nationalteaterns rockorkester på peace and love 2008 och det var famigtusan en av de bästa konserter jag sett i mitt liv. Hur kan alla låtar tala direkt till hjärtat? Hanna från Arlöv, Men bara om min älskade väntar, ut i kylan. Jo för att de beskriver en verklighet som är lika aktuell idag som den var under proggens tid.
 
 
.. och detta var bara för att lyfta några. Nu tyker ja vi ba tar och kickar röv på den här valrörelsen. Upp till kamp!
 
 
 
 

Slutat knyta näven i fickan

När man känner sig förorättad, fett bummed out eller bara rent av arg så äter det en innifrån. Jag orkar inte ta ett djupt andetag till och låta borgare och rasister sätta agendan för samhällsdebatten, igen. Orkar inte vara generation otrygg och pallar inte en enda sketen mediaraportering till om hur synd det är om sd och vilka huliganer Ung Vänsters fantastiska aktivister är.
 
Det främsta man gör för att kanalisera detta är att organisera sig i Ung Vänster. Eftersom jag redan bockat av det så kompliterar jag med ett argt mejl till mittnytt.
 
 
-------------------------------------------------------------------------
 
 
 
Hej!
 
Det finns en del som bör sägas om inslaget från lunchdebatten på mittuniversitetet i onsdags. Jag är grundligt besviken på mediaraporteringen i landet generellt som på så många sätt sviker befolkningen i vad jag bara kan anta vara den sneda uppfattningen om vad objektivitet innebär.
 
Mittnytt väljer att från debatten i onsdags lägga ALL fokus på att sdu inte var inbjudna till debatten. Denna debatt handlade om skola, arbete och jämställdhet som är otroligt omfattande och viktiga ämnen. Det är väldigt ovanligt att jämställdhet får ett så stort fokus i en debatt över huvud taget och många viktiga poänger gjordes från Ung Vänster, och också från Grön ungdom. Ändå väljer mittnytt att onsyliggöra argument kring unga tjejers ökade ohölsa, rätten till sin egen kropp och rätten till heltid. Detta i förmån för att spä på sverigedemokratiska ökända martyrskap. Detta är ett svek mot tjejen som lever med ätstörningar, kvinnan som sliter i vården och den våldtagna tjejen som blir misstrodd av rättsväsendet.
 
Det finns inget som säger att arrangören för en debatt har ett ansvar att bjuda in partier som har en odemokratisk idiologi. Det är inte en självklarhet att rasister ska få spy galla över folk och det är inte en rättighet att inskränka andra människors livutrymme.
 
Ett demokratiskt land anser jag vara ett land där alla är lika värd oavsätt faktorer som kön, etnisitet, sexuell läggning eller handikapp. Vi har grundläggande rättigheter i detta landet såsom exempelvis ytrandefrihet och möjlighet till utbildning. Yttrandefriheten innebär just det att respektera allas röst, men inskränker man den rätten för någon annan utifrån de olika faktorerna så har man frångått principen om allas lika värde. Driver man sverigedemokraternas politik så har man en djupt kvinno- och främlingsfientlig syn, vilket innebär ett inskränkande av våra rättigheter och vårt livsutrymme. Vem värderar vi högst? Den som vill jaga papperslösa i tunnelbanan eller den som flyr från förtryck och söker en fristad? Den som utmålar etnicitet och heder som det största jämställdhetsproblemet eller alla de kvinnor som dagligen blir utsatta för våld av män?
 
Med tanke på hur svts lokalmedia på senare tid behandlar frågor om sd och sdu så kan man säga att det med ganska stor sanorlikhet inte hade spelat någon större roll om sdu hade varit bjudna till den här debatten eller inte, utan de hade antagligen fått dominera i nyhetsinslaget i vilket fall. Jag tycker det bör föras en diskussion på redaktionen om vad det innebär att vara journalister och vilket ansvar ni har gentemot människor att sprida nyheter och samhällsinformation. När man väljer rubriker och tittarsiffror före jämlikhet och objektivitet så låter man högern och rasisterna sätta dagordningen i samhället.
 
Jag är tveksam över om syftet med inslaget från debatten i onsdags var att springa rasisternas ärende, men det är utslaget av ditt agerande. Därför uppmanar jag mittnytt och all media i landet att granska sig själva kritiskt, och förhoppningsvis hitta tillbaka till varför man gick in i det yrket man valde från första början.
 
 
 
hälsningar, Elin Morén

I'd roll out of bed in the mornin', throw on what I wanted and go

 

Det har varit intensiva jävla veckor, foo shoo. Som kulminerade i en examination i onsdags som inte bara gick bra utan dessutom så-himla-bra. När man kvällarna innan funderat på att ge upp, ta en resa till Ibitza och klippa alla kontakter till Sundsvall så är det skönt att i efterhand känna att det var värt jobbet. Vi fick massa cred och ny energi till att satsa mer på studierna, det behövdes verkligen.

 

Så när karavanen bar av ut till Birsta dagen efter, shoppingcentret utanför stan, klart man hängde på. Man är värd lite umgänge, fika och kanske nått litet bling, tänkte jag. Vad jag inte visste var att jag skulle komma hem med drömjackan.

 

Gick rutinenligt in på ”tjej palt” för att dregla över plagget jag redan accepterat att jag aldrig kommer ha. Så började expediten konversera lite, typ ”fin handväska”. Så säger jag på skoj, eftersom jag ändå stod och smekte jackan, ”du har inte denna fast nån som är lite skadad eller med produktionsfel, kanske som nån spillt på, som du säljer lite billigare? Hö hö hö”. Så out of the blue säger hon att jag kan få 20% på den, för att ”det är ju torsdag, hehe”. Kan man verkligen tacka nej då… kan man det, I ask you? NO SHAME

 
 
 
 

I was dancing the whole way home

 
 
 

Going back to my roots #mimms50

 
 
 
 
 
 
 
 

No freedom 'til we're equal, damn right I support it



Herre min je. Har haft ett fantastiskt riksting, såklart. Där höjdpunkten möjligen var lindyhop workshop men också de många skillade talare sm finns i Unga Vänster.

I övrigt är jag lika kollrig i huvudet som vanligt. Massa att göra i skolan och massa att göra i "livet". längtar otroligt mycket efter vollyboll i morgon. shit vad hurtigt??


The words she knows and the tunes she humms

Egentligen är det dags för snapchat sunday men har inte tid med det heller! Det har ju varit 30årsfest! Tyckte att det eventet var viktigare än snapchat, faktiskt. Det är där jag drar gränsen.

Det var min vän Muz som drog till med 30års fest med 80- OCH 90-tals tema och det gav goda reslutat. Det är också ungefär hur kul som hellst att hon inte kuna välja ett decenie utan var tvungen att ta ett spann på tjugo år. Tror 90talet trumfade 80talet denna gången, kan vara för att 90's har en revival nu (TACK GUD). Det bjöds på snittar, bål och tårtor, kanske väldens bästa hostes. Hur kul som helst!
 
 
 
 
Jag var ju otroligt pepp på denna fest, har samlat på mig en 90tals outfit i flera veckor och här kan ni se resultatet. Jag körde på en girlpower look som kan ses som en merge mellan gingerspice och sportyspice. Var in carachter hela kvällen och fick posa i duschen (såklart??). Kan inte bli för mycket läppenna, eller? Smånypor, hög tofs, choker, yinyan tattoo, magtröja, osv, osv. Skulle vilja säga att alla detaljer är en 90's referens på ett eller annat vis. (Den tredje bilden skulle kunna vara skolfotot på storasyrran till min bästis när jag gick i klass 3. Hon höjden av cooooool)
 
 
 
 
 
 
 
 
Här är resten av de glada människorna! Tack Muz för ett spektakel <3
 
 
 
 
 
You're from the 70's but I'm
 
 
  Foto: en blanding mellan mig, Muzzamil Azlam och Kalle Olsson
 
 
 
 
 
 
 

Ut i kylan finns mina vänner

 
 
 

Samhället har hårdnat. Människor ställs emot varandra som konkurrenter i en allt fientligare värld, var man och kvinna för sig själv och inget till övers för den som råkar falla mellan stolarna. Faller mellan reformer, nedskärningar, utförsäljningar och omstruktureringar. "Vi jobbar på det. Även om det inte märks nu, så jobbar vi på det". Säg det igen med ett ursäktande smil när du inte sitter bakom rektorsbordet utan står i elevens skor. Hon som får leva med hånfulla rop efter sig dag efter dag efter dag i skolkorridoren. Neger. Vi jobbar på det. Sverige jobbar, Reinfeldt.

Klassklyfterna ökar och glider isär. Som två isflak i kastströmmar, med några få som vräker ut sig på det ena flaket och alldeles för många som trängs på det andra, rädda för sitt liv. 

 

En arg lapp på mataffären som utmålar alla tiggare som tuberkulosförpestade bluffmakare. Ett etiskt register över romer hos den skånska polisen. En butiksägare som häller vatten över tiggarkvinnan utanför sin hemköp. Hundratals papperslösa som jagas som skabbrävar i tunnelbanan. Otaliga familjer som får avslag på sin ansökan om asyl. En svart man som blir utslängd från pubben för att "såna som han" inte är välkomna där. En kvinna i slöja blir misshandlad på öppen gata. Detta är inte enstaka, tragiska "incidenter" och sker inte i ett vakuum. Detta är vad som händer i ett land som styrs av vinster för de redan rika. Detta är alliansens Sverige, nyliberalismens föregångsland.

 

Kan du fortsätta att vända bort blicken? Din tystnad och passivitet är en förutsättning för högerpolitik som banar väg för motsättningar, utanförskap och främlingsfientlighet. Högern tjänar på att du tittar bort och låter syndabocken bära skammen själv, men ska vi klara oss i land på detta ostadiga isflak kommer vi behöva sluta samman. I en samhällsdebatt som avhumaniserar människor med viss bakgrund eller etnicitet så är det kanske lätt att blicken flackar. Men det är dags att se varandra i ögonen och där finna samma längtan, hopp, åtrå, svagheter och glöd som vi alla kan bära på. Där ska vi mötas och där ska vi samlas, och i solidaritet ska vi förändra. Det är dags att du organisera dig och kämpar för ett samhälle fritt från förtryck.

 

 

 

 

 

Ung Vänster har initierat en solidaritetsaktion mot rasism mot Romer, en folkgrupp som ständigt smutskastas. Vi måste ta hat mot Romer på allvar, visa ditt stöd på vår fb sida. Gilla, lägg upp en bild och dela! #solidariteti

 
 
 
 

yolokitchen spaghettitipsar

 
 
Pasta är ca 60% av matcirkeln och därför en stor del av det mänskliga intaget av... gluten. Och Italien. Det ställer alltså höga krav på mängden pasta per måltid. Mitt bästa tips för att inte stå där med för lite spaghetti,i till din random ihopblandade såsröra av allt som finns i skaffetiet och frysen, är som följer:

Kan du sluta nävan kring det så är det inte tillräckligt.


Happy cooking folks!
 
 
 
 
 

Snapchat sunday ofcaurse

 
 
Höll nästan på att glömma min personliga favorit, snapchat sunday. Har är veckan gobitar, och blir det lite mycket av mina egna snapchats ibland så är det för att det inte är "helt okej" att screenshotta andras snapchats alla gånger. Snapp'a gör man typ lite in confidence, jag vill ju inte hänga ut mina peeps. Bara visa, och bara ibland, höhö.
 
 
 
Roadtrippin' with pimps and thugs
 
 
Från Lise
 
 
 
 
Från Bob. Such a silver fox, brah. Och skills med penna, seriöst impad av denna konstform.
 
 

RSS 2.0